Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 7 oktober 2002 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?
Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
roland@aetatis.se

---

Varje dag våldtas ett antal kvinnor i Sverige. Varje vecka mördas minst en kvinna — medan några hundra misshandlas dagligen. Så har det varit i årtionden. Vi vet med statistisk säkerhet att så kommer det att vara. Om man inte gör något åt det. Det är polisens uppgift att göra det — men våra uniformerade vänner försvarar sig med att resurserna inte räcker.
I stället kan vi i tidningarna läsa om hur polisen koncentrerar sig på att bekämpa den organiserade brottsligheten.
Men varför gör de det?

Det är ju inte Hells Angels, ryssmaffian, eller mina cigarettsmugglande landsmän från Balkan som våldtar, mördar och misshandlar. Våldet som utövas av den så kallade organiserade brottsligheten är en knappt mätbar del av de brott som dagligen begås i Sverige. Detta konstaterar Rikspolisstyrelsen själv i rapporten ”Den organiserade brottsligheten i Sverige”, RKP 2001:13 — där slår man fast att dessa ligor huvudsakligen ägnar sig åt att smuggla alkohol och tobak.
Våldet de utövar har minskat och drabbar nästan uteslutande dem som är verksamma i hanteringen. Interna uppgörelser, helt enkelt.
Och i en rapport från Brottsförebyggande rådet (”Organiserad brottslighet — lösa maskor eller fasta nätverk, Rapport 2002:7”) säger man att det är ”tveksamt” om mc-gäng som Hells Angels bedriver organiserad brottslighet. Att individer som ingår i dessa grupper begår brott är inte alls samma sak som att grupperna skulle vara maffialiknande sammanslutningar, som på ett strukturerat och organiserat sätt ägnar sig åt kriminella aktiviteter.

Det absurda är då att medan polisen får allt tyngre utrustning och utökade befogenheter att övervaka och kontrollera dessa grupper, så ökar vardagsvåldet mot medborgarna. För varje man som sätts på att undersöka gängens aktiviteter försvinner en man som kan stoppa det högst påtagliga våld som hela tiden utövas.
Vi har dessutom det 60-tal tungt beväpnade poliser som ingår i Nationella insatsstyrkan. Men är det dem vi behöver i dag? Vad ska vi med 60 kommandosoldater till, när vad vi behöver är vanliga poliser som kan ingripa till vardags. Poliser som kan rycka ut när kvinnor misshandlas, inbrott begås och cyklar stjäls. Poliser som patrullerar till fots i förorter, i stadskärnan på nätterna och som finns runt om på våra skolgårdar.

Det talas om att den organiserade brottsligheten är ett hot mot demokratin. Det är rent nys. Det största hotet mot demokratin är att medborgarna tappar förtroendet för staten. Och det kommer medborgarna att göra i ännu högre grad om polisen inte börjar göra sitt jobb, i stället för att leka Carl Hamilton.
Ta ifrån poliserna den högteknologiska utrustningen och den tunga beväpningen — för så länge de får behålla de prylarna kommer de att uppfinna hotbilder bara för att få fortsätta roa sig med sina leksaker.
Ska man behålla den här insatsstyrkan tycker jag att den ska sättas in mot landets rattfyllon. De dödar varje år mångdubbelt fler än ”den organiserade brottsligheten”.
Vägspärrar bemannade med de här Arnold Schwarzenegger-typerna som tvingar bilister att blåsa i ballong skulle nog öka nykterheten på våra vägar väsentligt och färre skulle dö.
Och det är väl ändå liksom meningen?

Boris Benulic

Kommentar: Det är förstås väl värt att vi påminner oss om att för två årtionden sedan fick polisen resurser och kapacitet att kunna slå till mot tungt beväpnad organiserad brottslighet. Min invändning då var att till exempel Hells Angels existens kanske inte nödvändiggjorde Nationella insatsstyrkan.
Men var är den insatsstyrkan i dag när vi definitivt har omfattande organiserad brottslighet och gängskjutningar, och en kriminalitet som äter sig in i samhället?