Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 21 oktober 2002 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?
Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
roland@aetatis.se

---

Det påstås att män av afrikansk härkomst är mer ”välutrustade” än vita, västerländska män. Detsamma sägs gälla män av arabisk eller persisk härkomst. Och på kyrkomötet i Toledo 477 före vår tideräkning konstaterades det att ”han är lång, kraftig, bredaxlad och utrustad med en gigantisk fallos”.
Den man talade om på det kyrkomötet var Djävulen. Araber och afrikaner sägs också ha en helt annan kroppsdoft än västerlänningar, och i Toledo slog man fast att Satan utsöndrade en lätt doft av svavel. Vill man förstå sambandet mellan de här bilderna kan man studera den medeltida synen på kvinnan. Kvinnan framställdes som en naturvarelse, litet mer korkad än mannen, fysiskt svagare och hon utmärktes av sin ”glupska sexualitet”, som den franske tänkaren Jean Bodin talade om under 1500-talet.
Män var rädda för kvinnor. Män var rädda för att inte riktigt räcka till ”framför allt inte sexuellt. Hos mannen fanns den där oron för att kvinnan ska vilja göra det en gång till, kanske direkt efter första gången”, och hur skulle det då gå?
Tänk om han blev ut konkurrerad av någon som klarade det tre gånger i rad? Av en svart, en arab eller Djävulen? Rädslan fanns hos männen på medeltiden. Men vem skulle man vara rädd för att bli ersatt av? Givetvis Djävulen; ”Bara han kunde mätta kvinnornas sexuella aptit.” Andelen främmande folkslag i Europa vid den tiden var ganska begränsad, så de kunde inte skapa någon panik hos männen.

I domen över fyra kvinnor som fick bestiga bålet i Frankrike den 9 maj 1460 konstateras först att de haft samlag med Djävulen, därefter att de begått mord, skändat kyrkliga symboler, och mycket långt ned i domen konstateras också, liksom litet i förbigående, att de med ”pulver och andra förkastliga saker förstört säd, vinplantor och andra grödor.” Kvinnor som blev häxor blev det för att de ville ha sex. Mycket sex.
Och det fick de om de gav sig i lag med Djävulen. I sin rädsla för att detta ska ske gör mannen allt för att hålla kvinnan på plats. Kyrkans häxprocesser från 1200-talet bort till 1700-talet har ju som själva sin utgångspunkt att kvinnor är liderliga stycken.
Jean Bodin, som talade om kvinnornas glupska sexualitet, var motståndare till häxprocesserna ”inte för att han inte trodde på Djävulen och häxor”, utan han tyckte de genomfördes på en icke korrekt vetenskaplig grund. Han skapade en skola som hårdare ville reglera privatlivet. Det gällde att disciplinera kvinnan och få ned henne på rygg. I lagen inskrevs till exempel förbud mot kvinnlig onani och mot samlagsställningar där kvinnan befann sig ovanpå mannen.
Båda brotten bestraffades med döden. Bodin och hans grupp ville tygla kvinnans sexualitet, och då skulle hon inte kunna frestas av Djävulen.
Den dag kvinnan höll sig på sin plats och tände en brasa för sin trötte man då han kom hem, den dagen skulle männen slippa tända häxbålen. Och den som tror att allt det här hör medeltiden till kan ju fundera på varför svarta män lynchats i USA långt in på 1950-talet? Eller varför det kastades brandbomber mot flyktingförläggningar i Sverige på 1990-talet? Jag är rätt säker på att någonstans i de där korkade lyncharnas och bombkastarnas hjärnor lever den medeltida fruktan kvar för att deras kvinnor ska smyga ut i natten och tassa över till den svarte mannen eller till flyktingförläggningen. Kanske kan vi utrota rasismen, genom att tvångsförskriva Viagra till dem som är främlingsfientliga?

Boris Benulic

Kommentar: Jag har förgäves letat i mitt minne efter en konkret händelse som föranlett denna kolumn — men kan faktiskt inte erinra mig en sådan … även om det borde finnas det.
Rent generellt är resonemanget inte fel — historien ger oss många exempel på skräck för att den egna nationens kvinnor på olika sätt ska erövras av dem som kommer från ett annat land eller än värre en annan kultur. Ibland har den varit obefogad och en metod för förtryck.
Problemet är att denna fruktan i dag är fullt befogad i Sverige
— vilket jag inte kan se att den var för 20 år sedan.
Vi har fått en stor grupp människor som kommit till Sverige med en vidrig syn på kvinnor — och den drabbar inte bara kvinnor i den egna gruppen utan också svenska kvinnor i form av trakasserier, överfall och i värsta fall våldtäkter.