Vad innebär det att vara man och “anti-woke”?

För det första är det väl ganska lätt att precisera vad som är anti-woke?
Eller förresten … är det verkligen det?

För det andra är det väl ganska lätt att precisera vad det innebär att vara man?
Återigen … är det verkligen det?

Vad jag kan se är alltför sällan motståndare till woke bärare av en kultur och manlighet värd namnet, … i något avseende.
I USA verkar anti-woke numera kunna definieras som att man dansar runt den guldkalvsstaty som uppförts till Trumps ära på en golfbana i Florida … i kombination med att man hyllar svarta gettomusiker.

För att förstå hur man ska kunna återskapa en europeisk kultur som i verklig mening står mot “woke” kan det vara väl värt att diskutera hur “woke” uppstår i USA.

Och det är vad Joakim Andersen gör i texten ”Norman Mailer och etnomasochismen” som siktar in sig på Norman Mailer som en utgångspunkt för analysen. Ett alldeles utmärkt grepp eftersom Mailer brottas med samma problem som till exempel Artur Lundkvist i Sverige … att behålla manligheten som författare; och risken finns då att man rör sig mot dyrkan av svart kultur därför att den betraktas som mer ursprunglig och muskulös än den kultur som möter den unge förhoppningsfulle vite man som vill skriva sig in på parnassen … men som den unge mannen instinktivt känner motvilja inför … på grund av sin bakgrund.

Mailer kämpar för att vara autentisk, behålla sin ursprunglighet … och jag tror att under det smärtsamma sökandet slår det gnistor som bidrar till att starta den skogsbrand som ödelägger alla de europeiska kultur som ändå dåförtiden existerade i USA … på alla plan. Ur den svartbrända marken spirar sedan det vi i dag betecknar som “woke”.