Sitter under eken och begrundar varför naturen evigt går till angrepp mot just mig.
Grävlingar har besegrats i tre omgångar genom åren.
Är nu tillbaka.

Fåglar av de mest skilda arter samlades uppenbarligen till en gemensam generaloffensiv under vår frånvaro förra veckan och åt upp en stor del av den kommande krusbärsskörden – himlen måste ha varit svart under det kalaset..
Har aldrig hänt förut.

Getingar har byggt ett gigantiskt bo i smedjan. Frågan är vilken stormakt som först bombar den gamla stenbyggnaden eftersom den inrymmer ett massförstörelsevapen – och jag kan ju knappast på grund av min allmänna politiska oregerlighet betraktas som en lämplig innehavare av sådana.
Vad ska uppenbara sig härnäst?

Ebolabärande sorkar? Harfamiljen får pest? Rabiesrävar? Hyalommafästingar?
Jag tro dock inte det.

Alla goda ting är ju tre – borde inte då också de onda tingen nöja sig med att vara tre?
Någon symmetri kan man väl begära av världsalltet?

Och jag kanske inte ska svära över grävlingarnas återkomst. Det rör sig ändå om vanliga grävlingar … det kunde vara värre … men än så länge har honungsgrävlingen inte blivit en invasiv art; dyker denna naturens stridsvagn upp är det dags för landminor. Man ska inte låta sig luras av deras näpna utseende (se bilden nedan).