I kväll såg vi filmatiseringen av Mästaren och Margarita … på en liten biograf jag tidigare inte visste existerade.

Filmen påminde mig om hur rätt Bulgakov hade … team Gud är alltid underdogen och team Djävulen har ledartröjan, och kan värva de intelligentaste.

Man … filmen påminner mig om en annan tankegång hos Bulgakov … att dragkampen om själar egentligen berör få människor eftersom de flesta människor inte bryr sig om att försöka bevara något som ens påminner om en själ.

Och Guds och Djävulens dragkamp handlar inte om att vinna de personer som har den världsliga makten … den makten innehas av de själlösa, och dem är varken han där uppe eller han där nere över sig intresserade av.

Jag har utan förvåning noterat att filmen fått mycket berömmande recensioner i Svt, SR och de stora tidningarna … filmkritikerna fattar som så ofta förr ingenting, och förstår inte att det är sitt eget lilla sociala skikt de ser skildrat … på ett mindre smickrande sätt.
Men lägger man sig inte vinn om sin själ så förlorar man till slut även förmågan att tänka.