Man får dagligen en känsla av att tidningen ETC tillhör IS avdelning för propaganda riktad till européer. Den enheten har utvecklat tämligen slipade påverkansformer, och är inriktad på att få oss att känna skuld och ångest över att vi är just européer.

Man får också alltid en känsla av att ETC:s chefredaktör Andreas Gustavsson även den innevarande veckan kommer att utses till veckans medarbetare av den som för tillfället är ledare för IS och sitter och kollar på olika OnlyFans-konton i en svit på ett lyxhotellet Banyan Tree i Qatar.

Snart har säkert Andreas jobbat ihop till så många utnämningar att han får åka ner till Doha för en weekend där han mottar priset som årets propagandist. Vad priset är vet jag inte riktigt … 200 kilo Dubai-choklad? En Koran inbunden i skinnet från en killing som halal-slaktats av en oskuld i Kaban?
Något i deras ögon fint är det säkert.

Att Andreas skulle bli ”Årets propagandamedarbetare 2025” säkrades när han nu i dagarna lät publicera en artikel av den tidigare socialdemokratiske statssekreteraren Jan Larsson, som inleder sin text med orden:
”Jag är en typisk medelålders vit man. Jag har en dotter som just fyllt 25. Hon var bekant med en annan 25-årig kvinna, hon som nyligen bragts om livet i det bestialiska mordet i Rönninge.”

Eftersom jag utgår från att den vi har att göra med är den Jan Larsson som inte bara varit socialdemokratisk statssekreterare utan också varit McKinsey-konsult, och kommunikationschef för två svenska storbanker … med mera, med mera, så vet jag väl inte om Jan kvalar in i kategorin ”typisk medelålders vit man” – och litet märkligt är det att han presenteras som bara ”pappa och tidigare satssekreterare”.

Men Andreas Gustavsson vet ju att han inte gärna kan låta Jan presenteras med hela sin CV … för det här är ju en artikel som ska förklara att det är fel på ”vita män”, och den som verkligen är en ”typisk vit medelålders man” är nog inte så tilltalad av att bli uppläxad och uppfostrad av en medlem i den svenska bankmaffian.

Men … låt oss stanna till lite vid ordet ”vit” som Jan använder.
Jag kan inte tolka det på annat sätt än att Jan fått för sig att det är ”vita” mäns våld mot kvinnor i Sverige i dag som är problemet.
Jan tar nämligen sin utgångspunkt i mordet i Rönninge … som med stor säkerhet utfördes av en totalt rubbad sadist.

Med det det illdådet som grundval predikar han för oss om att att vi måste vara på vår vakt mot kvinnofientlighet i vår vardag – och hålla efter den.
Det är här det börjar bli riktigt märkligt.
Mordet i Rönninge genomfördes av en rubbad, sadistisk galning som med största säkerhet var genetiskt kodad till onda handlingar.
Sådana kommer det alltid att finnas.
Tyvärr.

De försvinner inte därför att vi startar mansgrupper i Jans anda och ägnar oss åt sådant som att:
”I arbetslivet bör vi alla reagera på beteenden som cementerar fördomar och kvinnonedlåtande beteenden.”

Jag har inga som helst invändningar mot att man bör reagera mot ”kvinnonedlåtande beteenden”.
Men det var inte avsaknaden av reaktioner mot ”kvinnonedlåtande beteenden” i ”arbetslivet” som fick dåren att mörda en ung kvinna i Rönninge.

(Här kan vi sticka emellan med att påminna om Kapten Klänning … som startade kampanjer mot misogyni inom polisen … och på sin fritid ägnade sig åt övergrepp på unga flickor. Det är inget som säger att den mest motbjudande sexistiske man en dag utvecklas till att bli styckmördare … det är andra faktorer i spel där och inte ens obligatoriska morgonsamlingar för alla män där man högläser ur Nina Björks samlade verk kommer att minska antalet kvinnohatande mördare.)

Jans förslag på åtgärder borde vara att män förenas och kräver strängare straff och evig inlåsning av sadistiska kvinnohatande mördare – men istället riktar han sina krav mot vanliga män – och vill att de ska rannsaka sig själva och sin omgivning – finns där någon som har fördomar mot kvinnor?

Men det mest märkliga med Jans inlägg är betonandet av att det gäller ”vita” män … som om han ville förklara för oss att svarta, bruna och randiga män inte är målgruppen för Jans uppfostransoffensiv.
Men som alla vet är det faktiskt män från den muslimska kulturkretsen som står för den absoluta merparten av våldtäkter, sexuella övergrepp och vardagstrakasserier med skrik om ”svennehora” på skolorna, och de torde leda statistiken stort när det gäller mord på kvinnor.

Det senaste skrämmande exemplet på icke-vita mäns övergrepp är våldtäkterna inom hemtjänst och åldringsvård.
Vad ska vi göra åt dem?

Jag tror inte till exempel punkt 8 i Jans lista hjälper oss långt:
”I kompisgänget har vi alla en skyldighet att agera om kompisar och bekanta drar till med dåliga skämt eller kvinnofientliga beteenden mot individer i våra umgängeskretsar.”
Situationen är akut.
Döttrar mördas, fruar och mormödrar våldtas … och allt Jan har att säga är att ”vita män” ska sluta berätta skabrösa historier i sina kompisgäng.

Vi har en växande grupp i samhället där kvinnor per definition har en underordnad ställning – och mannen har rätt att misshandla dem, gifta bort döttrar, tvinga dem att bli omskurna – och den som inte lyder kan – om så behövs – mördas.

Detta är en fullt accepterat förhållningssätt inom den muslimska kulturkretsen.
Hur många stora demonstrationer har ni sett i förorterna som vänder sig mot hedersvåld?
Inga.
Hur många stora upplopp har ni sett i förorterna mot bränningar av Koran?
Många.

Alltså: även de muslimska män som inte förtrycker sina fruar, döttrar och systrar accepterar lugnt att andra män gör det.

Och mot detta hjälper inte Jan Larssons tio punkter.