Visst förekom det en del intressanta inlägg i debatten om en kulturkanon. Mest tilltalande fann jag de kritiker som tyckte sig sakna inslag i vår kulturkanon som ”bandyportföljen”, ”Gunnar Gren sjungande O sole Mio till eget ackompanjemang på mandolin” eller ”Ronnie Peterson vinner sitt första Formel -lopp på Circuit Paul Ricard”.

Men … problemet med den kulturkanon som sedan kom att presenteras var att den saknade ett centrum … något som definierar själva kärnan i vad ”svenskhet” är – den grund på vilket allt annat vilar – vare sig det är trillandet av köttbullar eller pillandet med en dikt.

Och den grunden är förstås arbetet – det löper där tvärs genom den svenska historien – från åkern till verkstaden till programmerandet av industriroboten.

Arbetet borde ha genomsyrat en svensk kulturkanon, speciellt om den ska ha som syfte att hjälpa människor att orientera sig i livet … vad behövs mer än framställningar om hur arbetet är grunden för allt i en tid då fler och fler verkar tro att det gäller att slappa så mycket som möjligt och undvika varje form av ansträngning.

Ska en ”After work” vara en ”After work” krävs det ju liksom att man arbetat innan man bänkar sig.

Lika lite som det finns fria luncher finns det något som en evig ”after work”
Så i väntan på en ny kulturkanon kan du inhandla boken i länken nedan.

Det industriella Sverige – Cultura Aetatis