Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 3 september 2001 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?
Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
roland@aetatis.se

---

Det finns personer som bombar abortkliniker i USA. Det finns andra som mördar läkare och sjuksköterskor som utför aborter. Det visar att vissa dagar är Guds fabrik bara bemannad av praktikanter som monterar ihop hjärnorna fel vid det löpande bandet däruppe i himlen. Uppenbarligen fattas det också vissa väsentliga delar just de dagarna.
Resultatet blir människor med själar lika stinkande som trafikdöda grävlingar som legat i solen i två veckor. Detsamma kan sägas om dem i Sverige som försöker skapa ångest hos de som genomgår en abort. Men innebär det att rätten till fri abort är självklar? Jag vet inte. Abortförbudet har genom historien varit ett instrument för att förtrycka kvinnan. Hon har slavat i hemmet, på åkern, vid spisen och i sängen. Slaveriet förstärktes av att hon inte hade möjlighet att välja hur många barn hon ville ha.
Radikala människors kamp för kvinnans frigörelse har därför alltid, som ett självklart moment, haft kravet på rätten till fri abort. Men är det kravet lika självklart i dag? Och är det lika radikalt? Jag tror inte att det är så enkelt som att peka på att reaktionära och kvinnofientliga krafter är emot fri abort och sedan som en reflex säga att man är för.

När jag känner mig vilsen i politiken går jag till bokhyllan och letar upp Pier Paolo Pasolinis texter. Även om han var kommunist, så var han i första hand en enkel bondpojke från Friuli i Italien, och han var alltid misstänksam mot den etablerade kulturradikalismens självklara sanningar.
Under den stora striden i Italien mellan katolska kyrkan och de radikala om rätten till fri abort förvånade han alla med att ge röst åt sin vånda inför tanken på fri abort. ”Att livet är heligt är en självklarhet. Denna princip är till och med starkare än den demokratiska.”
För Pasolini finns det inget tvivel om att fostret är ett liv.
Han fnyser med förakt åt alla matematiska diskussioner om när fostret blir en människa. Han hånler på samma gång åt alla som inte förstår att en nedsliten bondhustru i Podalen vill ha abort efter tredje barnet. Han förstår hur det varit.
Men det är inte det viktiga i hans text. Pasolinis ord bärs av en passionerad attack mot det nya Italien han ser ta form, ett land där sexualiteten är det viktiga och samlaget dyrkas parallellt med den egna karriären. ”Samlaget har blivit ett tvång”, konstaterar han bittert. Sex blir en motor i en industri som vill få oss att köpa mer. För att kunna genomföra ständigt nya erövringar måste vi konstant ha nya vapen, kläder, bilar och andra statusprodukter.

Det är där vi befinner oss nu — i det samhälle Pasolini anade före alla andra — en värld där varje individ är sitt eget universum och där den omedelbara tillfredsställelsen är det viktiga. En värld där vi är till för att konsumera. Barn kan i en sådan värld bli ett hinder och inte en möjlighet.
Återigen — för tydlighetens skull — jag vet att ingen begär abort utan vånda och ångest. Det är inget enkelt beslut. Men att så många ändå begär och genomgår abort visar att andra principer än den att livet är heligt har tagit kommandot.
Den totala friheten innebär i dagens samhälle bara att man underordnar sig krafter vars mål är att förvandla oss till produktionsfaktorer och konsumtionsapparater. Jag anser givetvis att varje kvinna har rätt till sin kropp och att forma sin framtid — ingen har rätt att bestämma i hennes ställe eller att styra över hennes val på något område. Men jag är inte säker på att rätten till fri abort är en rätt som styrker kvinnans position. Till alla dem som kommer att mejla och berätta hur reaktionär jag blivit vill jag på förhand hälsa med Friedrich Engels kloka ord: ”Frihet är att inse det nödvändiga.” Fri kan man bara bli när man har en moral, annars blir man ett rö i vinden. Låt oss därför diskutera vad denna moral ska bestå i.

Boris Benulic

Kommentar: Märkligt nog grubblar jag över hur jag ska kommentera denna kolumn samtidigt som abortfrågan åter intar en central roll i den politiska debatten. Lars Adaktussons röstningar i EU-parlamentet leder till färre röster för KD i EU-valet, och i USA har de senaste två veckorna ett antal delstater antagit nya, stränga lagar som begränsar, eller i vissa fall i princip avskaffar rätten till abort.
Och fortfarande kan jag bara med oförståelse betrakta de olika sidornas kamp — den förs med en brist på värdighet från ömse håll.
Motståndarna i ett döende samhälle som diskuterar om man ska döda eller inte döda foster.
Har inte det samhället på något sätt gett upp? Förstår inte de som strider vad som är det verkliga problemet?