Nu larmar Ekot om att ”klimatet” gör att korna går i sin. I ett inslag uttrycks bekymmer över att stigande medeltemperatur gör att kor nu blir stressade och ger mindre mjölk, dessutom blir de också magrare och tillgången på högrev och innanlår riskerar därför att minska i butikernas köttdiskar.

En lösning verkar vara att installera fläktar i utrymmen där korna tillbringar en del av sin tid.
Vad som förvånar mig är att man inte föreslår införandet av nya arbetsuppgifter i lantbruket. Varför inte inrätta tjänster som solparasollbärare – kostnaden kan säkert hanteras med hjälp av någon klimatfond.
Våra stackars bönder är redan vana vid att lägga ner en stor del av sin arbetstid på att fylla i blanketter, så de klarar säkert av att fylla i en blankett till för att få lönebidrag till en solparasoll-bärare … och så en blankett till för att få investeringsbidrag till fläktar.

Men … är det verkligen klimatet som är problemet med att korna blir magrare och ger mindre mjölk?
Eller är det så att det avlats fram kor som är känsliga för minsta lilla skiftning i väder och vind, så att de mår sämre om det blir lite, lite varmare?

Kan det vara på det viset att problemet inte är ”klimatet” utan att jordbruket utvecklats i en skadlig riktning på grund av vinstkrav?
Och nu vill man lösa detta med hjälp av mer ”utveckling”.
Och … så vill man förstås att du ska köpa en elbil för att korna inte ska mjölka mindre.

Studerar man statistik och forskningsrapporter är det uppenbart att det inte är ”klimatet” som är problemet.

Sedan 1960-talet har man i företag som Svensk Avel, Dansire och Viking Genetiks målmedvetet strävat efter att avla fram kor som ger mer mjölk och kött.
1970 mjölkade en ko ungefär 4000 liter per år.
2024 låg mjölkvolymen på 8700 till 9900 per ko och år.
Mer än en fördubbling alltså.
Parallellt med denna ”utveckling” har det i studier noterats hur korna allt mer drabbas av olika former av problem. Bilden är entydig; aveln för hög mjölkproduktion har gett stora produktionsvinster — men också mätbara negativa effekter på fertilitet och livslängd, vilket syns i längre kalvningsintervall, hög andel utslagningar för fertilitetsstörningar och ökningar i sjuklighet och dödlighet.
Alltså: de senaste 50 årens avel har skapat känsligare kor – som dock förvisso ger mer mjölk. Industrialiseringen av jordbruket har gjort att djuren klarar sig sämre även vid små förändringar i de naturliga förutsättningarna – och lösningen blir nya tekniska ”lösningar”.
Kampen mot växthusgaser driver därför på en utveckling där människan alltmer skapar en onaturlig natur och miljö, den ”gröna” omställningen gör att vi passerar röda linjer i utvecklingen.
Än mer märkligt blir Eko-inslaget när de börjar tala om de stora boskapsbesättningarna i Brasilien och hur de påverkas av att det blir varmare (om det nu är så att det blir det).
Årsmedeltemperaturen i Stockholm är cirka 8 grader, i Rio de Janeiro är den runt 25 grader; boskapshållning och uppfödning – och mjölkning – sker under helt olika villkor.
Att jämföra hur ”klimatet” påverkar kor i Brasilien och Sverige – och göra det helt skilt från de naturliga, miljömässiga – och tekniska – skillnaderna i de båda ländernas jordbruk är en helt obegriplig övning.
Ändå används jämförelsen för ett alarmistiskt inslag om ”klimatet”.
Men … varför inte … det mesta i mediernas rapportering om ”klimatet” kan ju beskrivas som obegripliga övningar.

(PS. I ett antal av texterna i min nya bok ”Bränn alla båtar!” diskuterar jag hur olika skribenter marknadsför idéer som är natur- och miljöfientliga …men idéerna framställs som ”bra för klimatet.