Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 23 november 2002 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?
Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
roland@aetatis.se

---

Skolbarnen kallar honom ”Kamrat Dödgrävare”. Sydafrikas president Thabo Mbeki är ansvarig för att 35 000 barn varje år föds med en sjukdom som kommer att döda dem innan de når skolåldern. Och deras död kommer att bli plågsam och utdragen.
Från det de föds till dess deras små kroppar drar ihop sig i den sista krampen kommer de i sin svaghet att vara mottagliga för varje bakterie eller virus som kommer krälande i deras väg.
Vi som i årtionden demonstrerade mot apartheid i Sydafrika kan nu bara klia oss i huvudet. De fattiga svarta har blivit ännu fattigare än under apartheidtiden. Det är nästan tio år sedan apartheid gick under — men fortfarande skördar svälten offer i östra Kap- och KwaZulu-Natal-provinsen.

Sydafrika har jämte Brasilien de största inkomstklyftorna i världen, och de har ökat sedan befrielsen. Men nu är det en liten grupp svarta som berikar sig. 70 000 barn föds varje år hiv-smittade i Sydafrika. Representanter för landets förlossningsläkare har förklarat att en enda dos av preparatet nevirapine till dessa mödrar och deras barn skulle rädda ungefär hälften av barnen från att senare dö i aids.
Varje dos nevirapine kostar bara några ören. Men Thabo Mbeki vägrar tillåta detta. Han säger att aids inte finns, han säger att aids är en myt, ett kolonialistiskt försök att fortsätta sprida myter om svarta som lustfyllda sjukdomsbärare som inte kan kontrollera sina drifter.
Därför smittas 100 barn varje dag av aids. Varje kvart dömer alltså Thabo Mbeki ett barn till lång plåga. Visst finns det krafter som kämpar för dessa de allra svagaste. Men de motarbetas av Mbeki och regeringspartiet ANC. De har slagit fast att användningen av bromsmediciner är ett led i den vita världens biologiska krigföring mot de svarta. Mbeki har också drastiskt skurit ned de delar av budgeten som tidigare använts för aids-bekämpning. Organisationen TAC, som kämpar för de hiv-smittades rättigheter, drog regeringen inför rätta. Konstitutionsdomstolen slog fast att myndigheterna var skyldiga att se till att medborgarna fick mediciner. Men Mbeki har gjort allt för att uppskjuta verkställandet av det beslutet, och det finns ingen makt som kan tvinga ANC. De tittar på domstolsutslaget och rycker på axlarna.
Ett märkligt argument för att trotsa domstolsutslaget har varit att Sydafrika inte har den infrastruktur som gör det möjligt att barn och mödrar i de mest avlägsna delarna får tillgång till medicinen. Alltså ska ingen få den, säger regeringen. Intressant vårdprincip, som skulle korta köerna avsevärt även i Sverige om den infördes. Alla kan inte få cancerbehandling — alltså får ingen det. Samtidigt har regeringen börjat förfölja och trakassera ledarskapet för TAC.

Resultatet är att Världshälsoorganisationen (WHO) beräknar att 2010 kommer 800 000 människor per år att dö av aids i Sydafrika. Det är en människa var 40:e sekund.
Men frågan är varför Mbeki låter sitt folk gå under om nu medicinen är så billig? Men det är inte kostnaden för medicinen som skrämmer regeringen. Mbekis talesman Parks Mankahlana avslöjade allt när han i en intervju i tidskriften Science förklarade att det var bättre att barnen smittades och dog, än att de ökade antalet föräldralösa. För deras föräldrar var ju redan dödsdömda. Han förklarade vidare: ”Barnen måste ju tas om hand. Vem ska göra det? Staten förstås.
Men då blir det en fråga om resurser.”
Mbeki och regeringen ser alltså hellre att barnen dör än att resurser avdelas från statskassan till hem för de föräldralösa.
Och till denna stat vill svenska företag och staten sälja JAS.
Och vi som demonstrerade mot apartheid bör nog vandra ut på gatorna igen.

Boris Benulic

Kommentar: En regim som helt kallt låter hundratusentals av den egna nationens barn dö för att det skulle bli för kostsamt att ta hand om dem då de är föräldralösa … är det fortfarande någon som tycker att ANC:s seger var något att fira?
Den kombination av total dumhet, vidskeplighet och grymhet som Sydafrikas ledning uppvisade i detta fall … och andra … hade varit helt omöjligt under apartheid-eran.