Jag är väl inte den ende som rätt länge funderat på Ulf Kristerssons som person. Man vet aldrig riktigt var man har honom – hur mycket han än anstränger sig för att med sitt minspel visa att han är arg, eller ledsen, eller bestämd eller glad eller förvånad så blir det liksom mest levande charader av det.

Ulf som en gång tiden talade om vikten av att vara ”den vuxne i rummet” verkar försöka bli det genom att härma vuxna människors minspel. Resultatet blir mest att han påminner om en emoji som försetts med kostym.

Men nu har jag slutat fundera över fenomenet Ulf Kristersson … eftersom jag insett att han inte finns på riktigt.

Att jag ser Ulf beror på att jag ätit Lanmaoa asiatica som inte är tillagad. Antagligen är det kockarna på kineskrogen på andra sidan gatan som slarvat vid tillagningen.
Lanmaoa asiatica är en svamp som om den inte fått puttra i grytan tillräckligt länge gör att du får hallucinationer.
Inget ovanligt fenomen när det gäller svampar.

Men … det märkliga med Lanmaoa asiatica att alla som äter den utan att den är ordentligt tillagad får samma sorts hallucinationer. De ser mängder av små människor omkring sig. Pysslingar precis överallt.

Och fenomen har noterats inte bara i Kina utan även i andra länder.
Forskarna är förstås fascinerade över detta; svampar med hallucinogena effekter ger ju annars upphov till olika upplevelser hos den som provar på; det beror på individen, hans eller hennes historia, kulturen och sammanhanget. En del ser drakar och demoner, andra upplever sig vara indragna i en romersk orgie eller guppande på havet i en segelbåt.
Men Lanmaoa asiatica ger alla, precis alla, samma hallucination – de upplever att de är Gulliver i Lilleputtarnas land.

Så aldrig mer ett besök på kineshaket för min del.
Frågan är vad jag sluta äta för att slippa se Magdalena Andersson – för inte heller hon an väl vara på riktigt?