Alla vrider och vänder sedan en tid på varenda ord från Simona Mohamssons mun.
Det är väl bara en enkel balkanbonde som jag som grubblar över hur hon klär sig.

När jag såg de första filmsnuttarna på hur hon svassade in på Liberalernas partistämma i söndags klädd i vita fladdrande byxor och vit – likaledes fladdrande – blus påminde hon om Catherine Deneuve i filmen ”Indochine” eller Meryl Streep i ”Mitt Afrika” … alltså vit kvinnlig plantageägare på väg ut på fälten för att sätta fart på lantarbetarna. (Som den som sett filmerna förstår syftar jag bara på utstyrseln och uppsynen … i övrigt för väl inte Simona direkt tankarna till någon av nyssnämnda aktriser).

Om Simonas klädsel är en ointressant fråga?
Jag tror faktiskt inte det.
Mohamsson har tidigare framträtt i kreationer som fått oss att anta att hon virat in sig i dukar som stulits från middagsborden under en konferenskryssning med någon Finlandsbåt.
Så den nya stilen tyder på att hon med ord, handling och klädsel vill markera att vi står inför en ny Simona.

Men eftersom Simona inte har någon relation till stil och mode (vilket bevisas av hur hon klätt sig tidigare) så tvingas hon härma någon som hon i alla avseenden vill bli lik.
För Simona har ju heller ingen egen politisk linje eller uppfattning eller ideologi. Det enda Simona vet är att hon vill komma närmare maktens centrum.

Och på den politiska scenen i Europa finns det bara en som uppmärksammats för den klädstil Simona nu anammat – och det är Giorgia Meloni. Man kan därför anta att Simona vill bli Sveriges Meloni – och att politiken kommer att dra åt det hållet (för man anammar väl inte en klädstil som kännetecknar en politisk ledare man inte gillar?)

Problemet Simona kan få är att den stil vi diskuterar kräver någon slags midja, annars kommer man mest att se ut som Spöket Laban.
Och visst … när Liberalerna åkt ur riksdagen kan ju Simona resa runt på landets barnbibliotek och uppträda.
Rätt tilltalande tanke.