Samtalen mellan Expos Jonathan Leman och ETC:s chefredaktör Andreas  Gustavsson brukar vara många och långa.

Ibland är det treparts-samtal då även en representant för SÄPO deltar.

Alla tre har ju gemensamma fiender, och är avlönade av samma stat – så det är inte underligt att de ger tips, och råd till varandra – eller samordnar vad de själva föredrar att kalla för ”avslöjanden”.

Hur jag känner till detta? 

Jo, jag råkade kopplas in i ett av samtalen häromdagen … antagligen beroende på en teknisk miss. … jag antar att SÄPO behållt sin avlyssning av mig sedan 70-talet … kanske beroende på slarv … kanske beroende på att de anser att man kan ju aldrig riktigt lita på mig. Så när någon klumpig person på SÄPO skulle koppla in sig på samtalet mellan Jonathan och Andreas, tryckte han på fel knapp och jag fick lyssna på följande:

JONATHAN: Tjena, Andreas. Jag är bekymrad, mycket bekymrad.

ANDREAS: Varför? Och du är ju alltid bekymrad förresten. Och vad är det den här gången? Ska du klaga på att ni inte fick lika mycket mediestöd som vi? (Brus hörs, ellr så är det Andreas som fnittrar okontrollerat).

JONATHAN: Skärp dig! Jag är orolig för att vi kanske måste bryta med er offentligt.

ANDREAS: Va!?!?!?!?! Är det här en slags shalom-samtal?

JONATHAN: Kan bli … eftersom ni har börjat sprida antisemitiska memer.

ANDREAS: Vad yrar du om? Anklagar du oss för antisemitism?

JONATHAN: Kanske inte medveten antisemitism, men som ni själva brukar påpeka är spridandet av bilder och andra framställningar som ingår i en antisemitisk tradition alltid allvarligt – vare sig det sker medvetet eller omedvetet. Sker det av okunskap visar det ju att man är en person som inte satt sig in i antisemitismens symbolvärld och därmed har man visat bristande samhällsansvar.

ANDREAS: Aha. Nu förstår jag … du vill sälja in en av era dyra kurser till redaktionen. Ni behöver stålar.

JONATHAN: Skärp dig. Det gäller clownen Manne.

ANDREAS: Nu fattar jag faktiskt ingenting.

JONATHAN: Ni marknadsför en stor intervju med honom genom citatet: 

”Mamma var adel, pappa var jude, och jag blev clown”.

ANDREAS: Och?

JONATHAN: Men fattar du ingenting! I populärkulturen är numera clownen som figur väl etablerad som barnadödande monster alltsedan Stephen Kings ”IT”, där clownen Pennywise mördar och lemlästar barn.

Och i den antisemitiska mytologin ser ju judar det nästan som en kallelse att mörda och lemlästa barn.

Och nu kommer Manne och säger glatt att hans pappa var jude … och så blev Manne clown … och har dessutom ägnat sig åt barnteater hela livet.

När vi ser Manne ser vi en man som är en vandrande antisemitisk mega-mem, utan att han verkar vara medveten om det. Fanns det ingen SYO-konsulent i hans ungdom som kunde förklarat för Manne typ:

”Jo, Manne jag förstår att du väldigt gärna vill bli clown och uppträda för barn. Men det ser ju inte riktigt bra ut vet du … kan du inte satsa på något annat?”

ANDREAS: Ajdå. Jag fattar vad du menar. Men vi kan inte gärna ta avstånd från clownen Manne nu efter det där idolreportaget. Kan vi mildra det hela genom att vi i nästa nummer gör en lång, mycket lång intervju med Johan Jenny där han om och om igen får förklara hur viktiga ni på Expo är? Se det som en kompensation.

JONATHAN: Mhm. Hur kommer ni att illustrera den långa, mycket långa artikeln?

ANDREAS: Med bilder på Johan Jenny förstås.

JONATHAN: I kvinnokläder?

ANDREAS: Vad annars? Inga kläder alls? Vill du ha ett utvik med en naken Johan Jenny? Han bär bara kvinnokläder numera.

JONATHAN: Det blir lite knepigt att förklara det här. Men ni på ETC verkar ha fått det lite svårt med optiken.

ANDREAS: Optiken? 

JONATHAN: Ni fattar inte hur saker och ting ser ut i betraktarens ögon. Ni angriper Dumpen så fort ni kommer åt – samtidigt som Johan Jenny ser ut som Norman Bates när han ska lajva sin döda morsa. Allt som fattas är att ni på ETC öppnar ett motell också.

ANDREAS: Hur visste du att Johan Jenny faktiskt funderar på det!? Ett motell bara för elbilsägare.

JONATHAN: Du måste få honom att stoppa de planerna. Tänk på lukten!

ANDREAS: Lukten?

JONATHAN: Ja, ingen av motellgästerna kommer att våga duscha.

ANDREAS: Ah, jag ser problemet, eller snarare problemen.

JONATHAN: Bra, då kanske det ändå vore bra om vi fick arrangera en kurs för er redaktion för att medvetandegöra er i de här frågorna.

ANDREAS: Häng kvar ska jag kolla.

(Tystnad i fem minuter).

ANDREAS: Så … nu har jag snackat med Johan Jenny … han säger att vi kör kursen, om vi kan få betala för den med vouchers på vårt motell.

JONATHAN: Men det är ju inte byggt än?!

ANDREAS: Det är väl bara bra? Se dem som värdepapper som hinner stiga i värde.

JONATHAN: Andreas. Jag vet faktiskt inte om vi kan fortsätta vårt samarbete så länge du beter dig som en schlemiel – för det innebär att jag får rollen som schlimazel.

ANDREAS: Jag fattar ingenting.

JONATHAN: Jag märker det. Vi måste träffas och tala ut om det här. 

ANDREAS: Absolut! Men jag vet inte riktigt när. Jag har kalendern full med Palestinademonstrationer jag måste delta på.

(Klick. Samtalet avbryts).