Vem kan inte förstå Dmitri Plax vrede och sorg? Den som mördade hans son får permissioner beviljade av rättspsykiatrin efter en ”helhetsbedömning”.

I den ”helhetsbedömningen” ingår inte känslorna hos de anhöriga till den mördade.

Som sagt … vem förstår inte Dmitri Plax?
Och vem förundras inte över att Expressens Kultur publicerar hans text.
För det är ju lite märkligt.

Expressen Kultur – liksom alla kultursidor i Bonnier- och Schibstedpressen står annars alltid på missdådarens sida – anhöriga till dem som mördas är annars osynliga på de sidorna. Den stora frågan för dem som skriver där är att samhället är så orättvist ordnat att det finns de som drivs att mördas på grund av ”socioekonomiska” förhållanden.
Påstår skribenterna … om och om igen.

På andra plats bland frågorna som behandlas finns den om mördarnas återanpassning till samhället.

Frågan om offrens anhöriga är icke-existerande på kultursidorna.
Inställningen verkar vara ”tig och lyd – det är mördarna det är synd om”.

Men … det finns ett undantag bland skribenterna som får publicera sig i ämnet och det är Dmitri Plax.
Kultursidor har flera gånger tidigare gett honom utrymme för att ta upp frågan ur en anhörigs perspektiv.

Den finns en enda möjlig förklaring – och den är att Dmitri Plax är författare, regissör, och översättare. Han har varit anställd på Sveriges Radio, återfinns numera på Dramaten.

Så om du inte visste det tidigare … är du kulturarbetare är dina känslor värda att uppmärksamma på kultursidorna om du är anhörig till ett mordoffer.
Är du vanlig arbetare får du finna dig i att det är den som mördat som omhuldas på de sidorna.