Florens kallades häromdagen för ”horstad”. Det var inte en missnöjd berusad turist som skrev detta, men det var närvaron av just turister – alltför många turister – som fick Cecilie Hollberg, chef för stadens mest framstående museum, att förklara att massturismen förstörde Florens, och det gjorde hon med orden

”När en stad prostituerar sig, blir det svårt för den att bli en oskuld igen”.

Det bor knappt 400 000 invånare i staden, som besöks av 15 miljoner turister varje år.
Resultatet är tingeltangel-butiker med billiga souvenirer, restauranger som utfordrar turisthorderna med industriproducerad smaklös föda som säljs och serveras som genuin och lokal och traditionsrik.

Museichefen har rätt – massturism skapar massmarknad, och på massmarknaden vinner mycket sällan kvalitet, utan den som levererar billigast.
Kvalitet är oftast ointressant.
Det är ju inte 15 miljoner konstkännare och gastronomer som besöker staden varje år – det är mestadels människor som vill kunna säga att de varit i en stad som ger kulturell cred.
De betalar för att kunna säga att de upplevt något, de betalar inte för att i egentlig mening uppleva något. Så de slafsar i sig vad som ställs fram, och vandrar bakfullt halvsovande runt på guidade turer. Sedan köper de två kilo parmesanost på flygplatsen och åker hem.

Ett ständigt inflöde av indolenta ignoranter i en stad kommer givetvis att påverka dem som bor och arbetar där – de anpassar sig till den marknad som uppenbarar sig – och sakta men säkert utplånas den genuint lokal vardagskulturen och ersätts med vad som faktiskt kan liknas vid kulturhorande.

”Kanske är det redan för sent att rädda Florens”, varnade Hollberg.
Möjligen.
I vilket fall är det nog för sent för Hollberg att rädda sin tjänst. Italiens kulturminister förklarade att Hollbergs ord utgjorde ett ”hot mot Florens och hela Italien”, och lovade göra allt han kunde för att tvinga bort Hollberg.

Tro nu dock inte att jag vill dra en lans för ”bildad” och ”kultiverad” turism – då riskerar nämligen Florens att gå in ett ett stadium av verkligt horande.
Från 1300-talet och långt in på 1800-talet beräknas det att av Neapels kvinnlig befolkning var en femtedel prostituerad. Och de kvinnor som inte horade hade rykte om sig att vara sällsynt lättillgängliga utan att den som besökte staden behövde slanta upp. Vi får väl anta att det var de fulare exemplaren av männen som fick betala för sig.
Förklaringen till det utbredda horandet var inledningsvis fattigdom, men allteftersom Neapel etablerades som en plats att besöka under unga mäns bildningsresa i Tyskland ökade prostitutionen. Varför nöja sig med marmorstatyer av vackra kvinnor tänkte sådana som Goethe och kastade sig ner i ett hav av villigt neapolitanskt kvinnokött. Han åkte vidare och hem, och liksom många andra som varit på bildningsresa berättade han om vad Neapel kunde erbjuda, och fler packade kofferten och beställde fram häst och vagn.

Så turism i större skala är alltid skadlig för den plats som drabbas – även om invånarna är för dumma och snikna för att förstå det.
Något vi bör betänka när makthavare i Sverige tjatar om att vi ska satsa på att få turister att flockas till Sverige.