Någonstans i Sverige finns det en stor hangarliknande hall fylld med skrivbord där det sitter bleka varelser och skriver artiklar till ledar- och kultursidor.

Jo, jag vet … du har fåt för dig att de sitter på kaféer på Södermalm och plitar ihop sina rader – men se det var länge sedan.
Mediecheferna har kommit fram till att till och med den ringa kontakt med verkligheten man kan få av att häcka vid sin laptop någonstans längs med Skånegatan kan påverka skribenters texter.

Alltså har man samlat ihop alla kultursideskulier och isolerat dem. Varje morgon väcks de, och intar en gemensam frukost. Samtal är inte tillåtna, och medan de mumsar på havren som legat i blöt över natten (eller som det heter på nutidssvenska ”overnight oats”) rullar Aktuellt och Rapportsändningar i en evig slinga på en skärm så stor att den till och med gör det möjligt att bedöma Lisbeth Åkermans pordiameter i pannan.

Därefter är det avmarsch till skrivhangaren där representanter från Bonniers eller Schibsted (de brukar turas om) läser upp en lista med dagens tillåtna ämnen.

Efter avslutad och godkänd text får skribenterna återgå till självstudier i hangarens bibliotek, där skribenterna kan fördjupa sig i texter av Anders Lindberg eller Peter Wolodarski och för den som känner behov av mer grundläggande ideologisk skolning finns alla årgångar av Bamse i inbundna upplagor.

På fredagarna är det kollektiv avkoppling i form av en pubkväll med quiz där lekledaren läser upp ett citat och så ska man lista ut om det är Göran Greider eller Johan Ehrenberg som är rätt svar.

Allt detta sagt som en förklaring till de texter du nu kan läsa på ledar- och kultursidor om hur fel det är att sätta 13-åringar i fängelse.

Elina Pahnke i AB är ett utmärkt exempel på någon som uttalar sig om aktuella frågor efter att ha isolerats från omvärlden så effektivt att hon inte ens minns hur det är utanför hangaren, och den ynkliga tonen i Elinas text är förstås resultatet av att hennes enda intellektuella stimulans är att ljuda sig igenom pratbubblorna där Bamse diskuterar tillvaron med Skalman, Brumma och Lille Skutt.

Så här invänder Elina mot att 13-åringar ska kunna dömas till fängelse om de mördar:

”Det är ineffektivt och inhumant, hjälper varken mot brottslighet eller det faktum att de kriminella blir allt yngre. Tvärtom: om 13-åringarna kan straffas får 12-åringarna ersätta dem. Men egentligen är det hjärndött att prata om effektivitet här; det lämnar jag åt remissinstanserna. Även i en värld där brotten upphörde om barnen spärrades in ska de självklart gå fria, av den enkla anledningen att vi inte bör låsa in barn.”

Här upprepar bara Elina vad andra redan ältat – fängelse för 13-åriga är inte effektivt, och inte avskräckande för då ersätts de bara av någon som är 12 år.

Och … det är faktiskt möjligt att hon på sätt och vis har rätt – men det beror på att de nya straffsatserna som nu diskuteras är för låga. En 13-åring som döms för mord riskerar ett till två års ungdomsfängelse.
Det säger sig självt att den 13-åring som är beredd att mörda för att kunna köpa dyra märkeskläder inte ryggar för två år i ungdomsfängelse.

En effektiv avskräckande effekt skulle vi få om 13-ångar kunde dömas på precis samma sätt som om de var 20 eller 25 år … då, först då, skulle straffet bli avskräckande.

Men … det anser inte Elina och hennes vänner – de anser att 13-åringar saknar ”konsekvenstänk” – en uppfattning som upprepas till leda. Givetvis är det så att man som barn inte kan förstå och förutse alla följder av de val och handlingar man gör, det kan inte ens vuxna.

Men vissa saker är uppenbara och självklara även för en 13-åring. Till exempel:
en 13-åring som står vid ett övergångsställe och ser en buss närma sig kliver inte ut framför bussen.
En 13-åring som står på en balkong på sjätte våningen klättrar inte över räcket och hoppar.

På samma sätt kommer förstås en 13-åring att reagera om de får veta att de kan tvingas tillbringa sisådär 14 år i Kumla-bunkern om de mördar mot betalning.
De kommer att låta bli.

Men två år i ungdomsfängelse kommer att få inte att få dem att rygga.

När provperioden på fem år för regeringens lagförslag är över kommer man därför att kunna konstatera att skärpningen inte fungerar och så återgår man till det gamla vanliga; ”vård” meddelst pizza och dataspel … det är ju ”barn” vi har att göra med.

En alldeles utmärkt metod för att få 13-åringar att sluta mörda mot betalning torde vara att införa straff som gör att de riskerar att under stränga förhållanden sitta i fängelse under en lång tid.

Att tillvaron i hangaren innebär total isolering för Elina visar sig i hennes beskrivning av den verklighet som hon tror att de potentiella 13-åringarna lever i:

”I regeringens rasistiska vision om Sverige är vissa barn överflödiga – barnen som förvägrats barnets möjligheter, vars bostadsområden är eftersatta, vars skyddsnät är nedmonterade. Samhället tvingar de allra minsta att växa upp, och anklagar dem sedan för att bete sig som vuxna.”

Men … Sverige har tagit emot flyktingar från Somalia, Syrien, Irak, och ytterligare ett antal länder härjade av krig. Dessa flyktingar och deras barn har inte bara fått en fristad – de har fått bostäder, skolor, vård … och vill de inte jobba behöver de inte göra det heller.

Om man likt Elina beskriver detta som att ”skyddsnäten är nedmonterade” vet man inget om tillvaron i områden som Daynile eller Karan i Mogadishu … eller för den delen Rosengård i Malmö eller Vivalla i Örebro.

Dessutom … jag är så nyfiken på vilken ”vård” och ”omsorg” man ske ge en 13-åring som mördat mot betalning? Och låt oss åter betänka att han inte mördat för att ha råd att köpa hirs till sina svältande småsyskon … han har mördat för att få råd att släntra in på NK och köpa en märkesjacka.

Märkligast i Elinas text är kanske följande passage:
”… det Sverige som fullständigt kapitulerat inför idén om barn som nyttokalkyler.”

För det är ju tvärtom. Vi har att göra med 13-åringar som själva upprättar en nyttokalkyl … och den ser ut ungefär så här; vad riskerar jag om jag mördar någon för att få 100 000 kronor. Två år i ungdomsfängelse? Jag kör!

Vad samhället ska göra är upprätta en nyttokalkyl som ger 13-åringen helt andra förutsättningar. Risken blir minst 14 års fängelse. Minst.

Även den mest obegåvade 13-åring kommer då att plötsligt visa sig ha ett ”konsekvenstänk”.