Vi befinner oss en bit in på valåret … och lika givet som att svamp följer på regn dyker små S-märkta troll upp i ens trådar på X.
I år är de dock fler än de brukar vara.
De är lätt igenkännbara på att de har typ 17 följare, och på att inläggen består av enkla ord och märkliga ordföljder.

Min vän Kurd-Kjell hävdar att det under källarplanet på Sveavägen 68 finns ett hemligt utrymme, stort som en hangar, där det vid de rangliga IKEA-skrivborden sitter rad efter rad med frivilliga S-troll som knappar ivrigt, men fumligt på de slitna datorerna.

Trollen är i varje upptänklig ålder – allt från finniga SSU-are till överåriga sosse-incels i skinnjackor de sedan länge växt ur.

Längs med raderna av troll går arbetsledare och hetsar dem att skriva fortare. Det är inte så att kvantitet premieras framför kvalitet; ledningen har sedan länge gett upp tanken på att trollen ska kunna prestera något med kvalitet. Mängden blir det viktiga, att dränka X i inlägg av typen: “Höhöhö, du är ju rasist”.

De troll lyckas få mer än 10 “gilla” på en kommentar belönas med en knappnål med ett rött huvud. 10 “gilla” kan låta lite men ser man till sammanhanget och vad de lyckas plita ihop är det en ribba som är ganska högt satt.

När de fått ihop tio nålar får de ett taxikvitto så att de kan åka hem till Annika Strandhäll och med henne dela en box billigt chilenskt rödtjut från Tarapacá.
“… sedan vet man aldrig vad som kan hända, men det går ju rykten …”, avslutade Kurd-Kjell sin skildring, och jag var förstås för blyg för att fråga om de ryktena.