Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 9 juli 2001 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?
Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
roland@aetatis.se
1943 är de jugoslaviska partisanerna hårt pressade. I förhållande till sin styrka binder de upp mer av axelmakternas soldater än något annat land som befinner sig i krig med Adolf Hitler, Benito Mussolini och kejsar Hirohito. Trots detta genomför partisanerna en räddningsaktion och evakuerar 4 000 judar till ön Rab. Militärt sett kunde det verka korkat — det fanns inga taktiska eller strategiska fördelar med en sådan aktion. Men man kan ju inte låta sina grannar föras i väg för att bli tvål och lampskärmar. Partisanerna bad USA om en vidare evakuering, eftersom ön Rab inte var säker.
Den ansvarige generalen lät meddela att det inte är möjligt att avdela ett fartyg för en sådan operation. Till sina kolleger sa han att om man evakuerade dessa judar, så visste man inte var det skulle sluta. Lika bra att säga nej direkt.
När judiska ledare bad det allierade flygkommandot att bomba järnvägslinjerna till koncentrationslägret i Auschwitz fick de veta att det tyvärr inte fanns några plan tillgängliga. De här handlingarna var inte uttryck för bristande militära resurser. Man hade kunnat skicka ett fartyg för var och en av de vettskrämda judarna på Rab. Man hade kunnat bomba dödens räls till atomer på en enda dag. Att man inte gjorde det beror inte på att man saknade moral. Det beror på att man tyckte illa om judar. De allierade styrkorna var fyllda av antisemiter, och många av de brittiska eller amerikanska officerarna hade lika gärna kunnat tjäna Hitler.
1938, när tiotusentals judiska flyktingar bönar och ber om att få komma till USA, håller general George Van Horn Moseley ett tal där han säger att om man nödvändigtvis ska släppa in judiska flyktingar måste de tvångssteriliseras innan de går i land, så att de inte kan föröka sig på amerikansk jord. Ingen i den amerikanska generalstaben ingrep mot Moseley — varför skulle de göra det, han uttryckte ju bara högt vad många av dem kände.
Tro inte att den inställningen förändrades när de amerikanska soldaterna nådde fram till koncentrationslägren och öppnade portarna. Många av judarna kunde inte återvända till sina hemländer och blev kvar i lägren som administrerades av den amerikanska armén. En av president
Harry S. Trumans utsända rapporterade hem att den amerikanska militären ”behandlar judarna som nazisterna behandlade dem, med den skillnaden att vi inte utrotar dem.
De befinner sig i stora antal kvar i koncentrationslägren under vår militära bevakning i stället för SS-truppernas. Man undrar om inte det tyska folket tror att vi fullföljer den nazistiska politiken.”
Det sägs att vi inte får glömma förintelsen. Så sant.
Men jag vägrar acceptera de minnen som de där uppe vill att vi ska ha — att det bara fanns en ond kraft som var ansvarig för döden och lidandet. Alla de allierade politiker och militärer som var för fega, för lata eller som tyckte att Hitler hade alldeles rätt när han avlivade judar, zigenare och slaver var lika skyldiga, och borde också ha ställts inför rätta i Nürnberg. Om ni ser en människa bli knuffad i vattnet och ställer er och petar er i näsan medan han drunknar — är ni inte lika skyldiga som den som knuffade? Visst är ni det. Så
Nürnbergrättegångarna var inte en tribunal mot dem som begått brott mot mänskligheten. Det var segrarna som satte sig till doms över förlorarna som vågat utmana de brittiska och amerikanska imperierna om makten över råvaror och tillgångar. Så med vilken rätt försvarar dessa stater i dag Israel? De har ju inte gjort upp med sina egna brott mot judarna. När dessa staters ledare talar om att Israel behöver vårt stöd på grund av de brott nazisterna begick är det för att vi alla ska få dåligt samvete och inte kritisera Israels övergrepp mot palestinier. Jag kommer att tro på dessa ledare den dag de gör upp med sina egna staters ruttna antisemitiska historia.
Och den dagen lär jag få vänta på.
Boris Benulic
Kommentar: Förintelsen skedde inte för att nazisterna var onda.
Förintelsen skedde för att de som hade makten i de allierade staterna inte ansåg det möda värt att förhindra den.
Kunskapen fanns. New York Times publicerade 1942 två synnerligen korrekta artiklar om hur många judar som fram till dess mördats. Men artiklarna var korta och publicerades på sidan tio.
Ansågs inte vara nödvändigt att toppa förstasidan med den informationen.
Det tog mer än 40 år innan förintelsen blev ett begrepp och den måttstock med vilken all världens ondska skulle mätas.
Det är väl värt att fundera på varför det blev så.
Leave a Reply