Marx påpekade att filosofi står i samma förhållande till studier av verkligheten som onani står i till ett uppiggande, svettigt samlag.

Att den i DN Kultur publicerade texten ”Sluta mumla, politiker – vilka är egentligen de svenska värderingarna?”är skriven av en filosof – Åsa Wikforss – blir uppenbart när man läser den (liksom det åter blir bekräftat att Marx hade rät om filosofer).

Men vänta … artikeln är ju dessutom också undertecknad av två författare samt en författare/professor i religionsvetenskap.
Jodå, så är det.
Men stilen avslöjar att det är Wikforss som plitat ihop den. Ordvändningarna är som vanligt när Åsa skriver tungrumpade, och bevisföringen samt beskrivningarna av verkligheten är hämtade från New York Times och Guardian … som sammanfogats med en aldrig stelnande ständigt kladdig fogmassa av sentenser som verkar lånade ur någon kompilation av Bamses samlade citat.

Det är ändå skönt att Wikforss slutat försöka beskriva och förklara verkligheten med hjälp av anekdoter hon fått höra i samband gardenpartys och cocktailbjudningar under sin tid på Columbia … typ: ”… och som Miriam berättade” … eller ”… och då kunde Scott avslöja…”

De övriga tre undertecknarna av texten är Ola Larsmo, David Thurfjell och Theodor Kallifatides. Att de satt sitt namn under Åsas text beror väl antagligen mest på att Åsa också är medlem av Svenska Akademien, och svenska författare biter inte den hand som fyller på krubban med priser och stipendier.

Men vad vill då de fyras gäng ha sagt?
Jo, de menar att politikerna i Sverige vill splittra befolkningen i ett ”vi” och ”dom” genom att tala om behovet av ”svenska värderingar”.
Så därför vill de fyras gäng att politiker ska tala klarspråk om vilken sorts samhälle de vill ha … och förklara vad de menar med svenska värderingar.
De fyras gäng menar att det inte får finnas ett ”vi” och ”dom” när man diskuterar hur samhället ska vara.

Eftersom jag inte är politiker, och eftersom jag inte har ett lika tafatt språk som Åsa, och eftersom jag inte likt Åsa valt att gå blundande genom livet … så kan jag meddela att man visst kan dela in ett samhälle i ett ”vi” och ett ”dom”.

Vi tar det där med ”svenska värderingar” först.
Svenska värderingar är mycket enkla att definiera och beskriva; man ska arbeta och göra rätt för sig, inte ligga andra till last om man har hälsa och förstånd i behåll.

Vi som har dessa värderingar sorterar upp samhället i ”vi” och ”de andra”.
”De andra” är de som tycker att man gott kan livnära sig på bidrag, allmän tjuvnad (i varje upptänklig form … från bilstöld till beställningsmord).
Till ”de andra” hör också de som anser att det är rätt att prygla fruar och barn, våldta kvinnor … och barn.

Åsa och hennes trio vägrar envist diskutera konkreta svenska förhållanden, utan tjatar på om ICE i USA och människor som sjungande protesterar mot ICE:s verksamhet.
Man kan ju fråga sig om vad beskrivningar av protester mot ICE i USA har att göra med svensk verklighet i dag.

I hela texten finns det inte en enda siffra, inte en enda beskrivning av den konkreta svenska verkligheten – den verklighet där hundratusentals vägrar göra rätt för sig, men ändå anser att de ska bli försörjda av dem som arbetar. Inte en enda siffra för att ange omfattningen av den gängkriminella miljön – ungefär 70 000 personer. De som ingår i den miljön måste man väl åtminstone få kalla för ”de andra” … eller vill de fyras gäng att de också ska räknas in i det där ”vi”?

Det finns 700 000 analfabeter i Sverige i dag. Det kan inte skyllas på skola, SFI eller klimatförändringar – det är till största delen en fråga om ett aktivt motstånd mot att lära sig svenska … vilket då förstås också är ett tydligt uttryck för att man inte vill arbeta.
Ska den som genom sin ovilja att lära sig svenska också räknas till ”vi”?

De fyras gäng anför FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna som grundval för vad de anser är svenska värderingar …. (och givetvis antyder de att den som inte håller med dem därmed också öppnar vägen till en ny förintelse och att en ny Hitler ska flytta in i Rosenbad. Att de aldrig tröttnar på denna fattigdom i argumenteringen?)

Men … hör och häpna … det är ju självklart att svenska värderingar inte är beroende av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.
Svenska värderingar fanns långt, långt dessförinnan … eller vad tror de fyras gäng … vankade svensken omkring här i världen totalt rådvill i moraliska frågor i århundraden?

En svensk värdering är att bra karl och kvinna reder sig själv, där finns en vilja att få vara i fred, umgås med dem man vill, och ingå i sammanhang där alla fogas samman i en arbetets gemenskap; oavsett vilken funktion och roll man har i denna gemenskap.

Att de fyras gäng så månar om dem som inte vill arbeta utan istället vill leva av andra beror förstås på att de tillhör vad vi ken kalla ”kulturarbetarkasten” – ett socialt skikt som till allra största delen på olika sätt – och genom olika kanaler – är försörjd med offentliga medel.

Därför finner de det naturlig att solidarisera sig med dem som finns i den obegripligt stora gruppen arbetsovilliga … för ett försvar av denna grupp, en vilja att säga att även de arbetsovilliga ingår i ”vi” blir ett sätt att deklarera att man inte ska behöva arbeta för att bli försörjd av staten. Man ska ha rätt till offentliga medel vare sig man ligger på sofflocket eller ägnar sig åt att kulturella aktiviteter som ingen annan än man själv egentligen är intresserad av (och som ofta dessutom utgör ett direkt angrepp på det arbetande folket).

Det gick ju inte så bra för ”De fyras gäng” i Kina … jag har en ganska stark känsla av att det ”De fyras gäng” som nu uppenbarat sig på DN Kultur inte heller i längden kommer att ha någon större framgång.