I en intressant text påminner oss @oskoreimotpol om en av följderna av utomeuropeisk massinvandring; att de som kommer att reagera hårdast mot fenomenet är europeiska folkgrupper som saknar en egen stat och som är en minoritet i en eller flera europeiska statsbildningar; till exempel skottar, walesare, bretoner, katalaner, basker, korsikaner (eller fransmän i Kanada).

Dessa grupper är vana att sedan århundraden försvara sin nationella identitet, sin kultur och sitt språk … och ofta också den välfärd de byggt upp.

Därför blir de ofta den mest stridbara gruppen när den utomeuropeiska massinvandringen riskerar att i grunden förändra den statsbildning de är en del av.

Detta fenomen gör det också möjligt att förstå att så många andra eller tredje generationens europeiska invandrare i europeiska länder ofta är tydliga anhängare av invandringskritiska partier i sina nya hemländer.
Exempel på detta är italienarna, portugiserna och spanjorerna som stöder Nationell samling i Frankrike (och Bardella är ju själv av italienskt ursprung).
I Sverige kan man nog räkna ungrare, jugoslaver, greker och italienare till SD:s kärnväljare.

Dessa grupper har inte samma historiska bakgrund som exempelvis skottar eller katalaner. Men den sociala och kulturella situationen är liknande – de upplever … med all rätt … massinvandringen som ett hot mot de på olika sätt och på olika områden arbetat sig till.

När det gäller de historiskt grundade grupperna som katalanerna eller skottarna finns en fara i de återupplivar kravet på en egen stat – för då kommer de att tvingas till ett tvåfrontskrig; mot den egna statsmakten och mot massinvandringen.
Dessutom kan sådana krav och rörelser utnyttjas ut utomstående stormakter för att försvaga existerande stater i Europa, och på så sätt utvidga sitt eget inflytande i den möjliga framtida staten.

Vad som behövs är snarare ett återupplivande och utvecklande av austro-marxismens idéer om nationell och personlig autonomi … och detta inom ramen för olika typer av statsbildningar. Märk väl att detta bara kan gälla folkgrupper med långvarig och ibland ursprunglig närvaro …som skottar – det kan inte gälla europeiska grupper som rört sig sig på kontinenten som arbetskraftsinvandring eller som flyktingar på grund av krig (andra världskriget, Ungern 1956, eller krigen på Balkan).

Problemet som då uppstår är att dessa grupper – och till exempel jag själv – kommer att … som jag tidigare påpekat … bli de som till slut kanske är de starkaste motståndarna till massinvandring i de länder som de själva förflyttat sig till. Det är ett problem för det är i sig heller inte en optimal utveckling. Vi bär med oss en annan kultur och mentalitet än den ursprungliga svenska – även om vi framträder till svenskhetens försvar mot det utomeuropeiska.

Men utgör detta verkligen ett problem … ja, jag tror faktiskt det … även om jag inte riktigt än kan beskriva det problemet, och dess konsekvenser … eller hur det ska lösas …
Jag återkommer i frågan …