Nu misshandlas Jamaica av orkanen Melissa, och genast börjar medierna uppbåda experter som ska piska in klimatpanik i våra kroppar och själar.

Det är som vanligt vi i västvärlden som hålls ansvariga för att människor kommer att dö på Jamaica, och för att orkanen, stormregnet och översvämningar kommer att föra infrastrukturen tillbaka till slutet av 1800-talet (från 1930-talet där den befinner sig i dag).

Och vår skuld anses bero på alla växthusgaser vi i västvärlden släpper ut.

Den som uttrycker tvivel på detta kommer att avfärdas nedlåtande och föraktfullt med ord om att:

”Du måste lyssna på vetenskapen och forskarna”.

Visst. Kan vi väl göra.

Men … inte ens den ormgrop av domedagsprofeter som uppträder under artistnamnet FN:s klimatplanel a.k.a IPCC hävdar egentligen detta.

I sitt senaste uttalandet i frågan säger panelen att:

”… the proportion of Category 4–5 Tropical Cyclones will very likely increase globally with warming”.

Alltså: ”very likely” … typ ”det är ganska troligt att”.

Men låt oss inte diskutera hur ”antagligt” det är.

För frågan är vad orkanen och klimatet egentligen har att göra med förödelsen på Jamaica.

Kan låta konstigt, men det är egentligen ganska självklart att även om det skulle vara så att vi står inför en global uppvärmning så har den faktiskt inte det bittersta att göra med att människor kommer att dränkas i Kingston, Portmore och Montego Bay.

Men på Sveriges Radio är man tvärsäkra. Där kommenteras förödelsen Jamaica med orden:

”Klimatexperter är överens om att extremväder av den här typen förvärras av klimatförändringarna orsakade av fossila utsläpp.”

Men Jamaicas problem beror inte på att vi i västvärlden kör bensinbilar utan på att vi använder aluminium.

Brytningen av bauxit – som används vid framställningen av aluminium – inleddes i stor skala på Jamaica 1952, och det kommande årtiondet var Jamaicas gruvor världen största producent av jordarten och det byggdes fyra stora verk för rening av råvaran.

Produktionen innebar att stora skogsområden och jordbruksmark skövlades. Byar och små samhällen som tidigare levt på vad skogen gav, och av odlingar och djurhållning drevs in i Kingstons kåkstäder. Att bördig jordbruksmark förstördes påverkade inte bara de lokala böndernas situation, utan också hela landets tillgång till mat … importen ökade.

Skogsskövlingen innebar att ytavrinningen ökade starkt vid kraftiga regn: mindre vatten tränger ner i marken, mer rinner snabbt ner i bäckar och floder, och … det blir översvämningar.

Extra katastrofalt är det att skogsskövlingen inneburit att mangroveskogarna längs med kustan förstörts eftersom de fungerar som naturliga buffertar mot stormfloder och dämpar vågenergi.

När människor drivits in till städerna som en följd av detta har slumområdena växt; och det har förstås skett utan att dagvattennätet och avloppen byggts ut, och skyfall orsakar därför snabbt översvämningar.

Alltså; oreglerad gruvdrift, skövling av miljön och extremt undermålig infrastruktur har gjort Jamaica mycket sårbart när regionen drabbas av orkaner.

Dessa problem förvärras av frånvaron av lokal matproduktion, och av förgiftade vattendrag (genom gruvindustrins avfall) – faktorer som försvårar återhämtningen efter naturkatastrofer som orkaner.

Detta är Jamaicas grundläggande problem, som bara blivit värre och värre – och orkaner som i dag och framtiden drabbar Jamaica kommer därför med nödvändighet att förorsaka nöd, lidande, och död.

Det spelar alltså ingen roll om de som larmar om klimatet har rätt och att varmare hav innebär kraftigare stormar – Jamaica är sårbart, väldigt sårbart inte på grund av klimatförändringar utan på grund av att landets natur och miljö förstörts.

Man bör också notera att om klimatalarmisterna har rätt så innebär det att de tropiska stormarna framöver kommer att leda till 10-15 procent mer nederbörd per orkan (enligt alla deras instituts beräkningar).

Och det säger sig självt att om inte Jamaica av gruvbolag och korrumperade inhemska politiker förstörts, förslummats och fördärvats … då hade landet givetvis klarat att hantera 15 procent mer nederbörd under en orkan.

Den här snedvridningen i beskrivningen av verkligheten är vårt stora problem i dag i miljödebatten.

Medierna, politikerna och ”experterna” vägrar diskutera den monumentala förödelse och förgiftning av miljö och natur som pågår i den tredje världen, vars länder drivs in i ett tillstånd där många människor har svårt att överleva under normala förhållanden – och därför drabbas obegripligt hårt av naturkatastrofer som översvämningar, jordbävningar och orkaner.

Istället för att belysa detta används det som sker i tredje världen för att ge oss i västvärlden dåligt samvete för att vi släpper ut växthusgaser.

Om hela västvärlden inte släppte ut några växthusgaser alls (vilket förvisso är teoretiskt omöjligt) skulle det ändå inte göra Jamaica … eller Haiti till mer hållbara samhällen.

Det dåliga samvetet man försöker ge oss används för att få oss att bejaka den stora ”gröna omställningen” … men den kommer bara att leda till ytterligare förödelse av miljö och natur i tredje världen …och även här i västvärlden.

De kommande dagarna kommer jag här på QLN att dyka ner djupare i dessa frågor.

(Vill du läsa en bok som diskuterar vilka personliga slutsatser man kan – och kanske bör – dra av förödelsen av natur och miljö? Då kan jag rekommendera Paul Kingsnorths ”En tillfrisknande miljöaktivists bekännelser”.)