Med viss oro grep jag mig an med att läsa årets Expo-rapport om hotet från de ”rasideologiska miljöerna”. Vem ska vara orolig om inte jag? 100-procentig sydslav, dessutom marxist.

Är det dags att packa resväskorna snart och se sig om efter ett annat land?

Efter avslutad läsning av rapporten inser jag det kanske inte är just det hotet som kan få mig att lämna landet.

Ett av största tecknen på bristande bildning – och intelligens – i den nutida debatten är att de ständiga påståendena om faran för Hitlers återkomst får genomslag i det allmänna medvetandet.

Medan allt färre tror på Jesu återkomst, verkar märkligt många tro att Hitler när som helst ska dyka upp igen.

Den nerknarkade österrikiske korpralen är för många – kanske de flesta – forfarande måttstocken för allt som betraktas som 24 karats ondska.

Och att han används för att beskriva ondska i dag förvrider verkligheten, och gör det lättare att tysta debatten om hur det västerländska samhället utvecklas.

Om man nu nödvändigtvis ska använda nazikoryféer och potentater för att beskriva makthavare man fruktar i dag är väl Martin Bormann ett bättre exempel?

Bormann tog rygg på den hysteriskt gapande Hitler och byggde i tysthet upp en byråkrati som behärskade den statsapparat vars alla grenar kontrollerade minsta lilla aspekt av medborgarnas liv – deras handlingar och tankar. Det är den sorts ondska vi står inför i dag.

Att marscheras i väg till ett koncentrationsläger i morgon är inte det som utgör det verkliga hotet mot dem som lever i Sverige i dag.

Men på en central position i den svenska statsapparaten sitter det en nutida Martin Bormann och ser till att människors verklighetsuppfattning förvrängs så att de inte ser det stora hotet ta form …förrän det är för sent.

Denne nutida Bormann ser till att skattepengar går till organisationer och medier som förvränger verkligheten … som Expo … som nu levererat en ny årsrapport om högerextremismens härjningar i Sverige det kommande året.

När man studerar den – som jag nu gjort – ska man hela tiden ha i minne att i Sverige finns det för närvarande:

• ungefär 70 000 personer som ingår i den gängkriminella miljön – den har inte bara en välbeväpnad kärna som inte tvekar inför mord och bombattentat – den har också ätit sig in i statsapparaten.
• 300 personer som återvänt efter att ha stridit, torterat, våldtagit och avrättat människor i Irak och Syrien
• anhängare till terrorgrupper som Hamas, Hezbollah
• agenter för det iranska revolutionsgardet
• Men … för Expo är ”högerextremism” det stora hotet.

Jag, såsom varande både 100-procentig genetiskt sydslav och marxist borde – som jag skrev inledningsvis – bli nervös … jag borde hamna ganska högt upp på listorna på dem som ska vandra in under en portal där det står att arbete kommer att befria mig.

Dock … blir jag inte särdeles orolig. Det kan förvisso bero på att jag – som en del påstår – har en närmast psykopatisk oförmåga att bedöma risker. Kanske är de påståendena korrekta, men har ingen relevans i det här fallet. Mitt lugn grundar sig på att jag läst Expos rapport.

Vad Expo lyckas skrapa ihop i sin rapport är att den ”rasideologiska miljön” genomfört ungefär 1500 aktiviteter under året … de har gått på gym, delat ut flygblad, haft föreläsningar, någon enstaka konsert … jag känner inte riktigt att jag måste börja packa väskorna för att lämna landet.

Det mest hotfulla Expo lyckas lyfta fram är att fyra förvirrade, och uppenbarligen korkade, fyllskallar misshandlat invandrare – och också lyckligtvis dömts till fängelse för detta. Det är inte SA-bataljoner vi ser löpa amok på gatorna.

Men … vad vi däremot ser i landets alla utsatta områden är att de är kontrollerade av klaner, gäng och terrorister, som om deras revir ifrågasätts tar till våld, dödligt våld om så behövs.

Expo är väl medvetna om att det är som jag säger. Men de är också medvetna om att finansieringen av deras verksamhet är beroende av att de döljer denna verklighet – Sveriges Martin Bormann kommer inte att se till att Expo (eller ETC) får några pengar om de inte nästintill dagligen förklarar att Hitlers återkomst står för dörren.

Och på tal om Bormann så vill jag förorda att man också studerar hur nazisterna byggde sin propagandaapparat – då kan man bättre värja sig mot den svenska statens försök att kontrollera mediaflödet.

Max Amann rekryterades tidigt av Hitler, och anställdes 1922 som partietts förste affärschef. Han fick i uppdrag att hantera det administrativa och ekonomiska uppbygget av nazisternas medier och förlag. Under hans ledning växte Eher-förlag, och blev en effektiv propagandacentral och ett stort mediehus.

Efter maktövertagandet blev Amann ”Reichsleiter” för pressen och president för Riksföreningen för tyska tidningsutgivare. Han var också chef för Rikspresskammaren.

Genom detta system tvingades oppositionella ägare att sälja sina tidningar billigt eller så konfiskerades de.

1942 kontrollerade Eher Verlag och Amanns nätverk cirka 80 % av alla tyska tidningar (över 2 500 titlar och enorma upplagor).

Se nu på mediesituationen i Sverige i dag.

Bonniers äger 45 dagstidningar, däribland de största i landet, dessutom äger de 20 – 30 procent av andra tidningskoncerner; NWT, Gota och NTM och indirekt 20 procent av Stampen.

Och trots sin dominerande – och lukrativa – roll i denna mediesektor får Bonniers hundratals miljoner i bidrag av staten.

Det innebär inte att jag menar att Bonniers är nazister – vad jag försynt vill påpeka är att de i symbios med byråkrater i staten skaffat sig en totalt dominerande ställning i dagspressen.

Det är inte friskt.

Det är skadligt.

Jämför med hur det såg ut i Sverige 1990.

Då hade Bonniers sex tidningar.

Känns utvecklingen sund? Pluralistisk? Demokratisk?

Men sådant bekymrar sig inte Expo om. Expo får för mycket positiv och understödjande uppmärksamhet av Bonnier-pressen för att man ska ha någon lust att ta upp frågan.

Bonnierspressen i sin tur är förstås tacksamma över Expos existens eftersom deras verksamhet riktar uppmärksamheten mot de ”rasideologiska miljöerna” och inte mot de klaner, gäng och de terrorister som återfinns inom den muslimska kulturkretsen i Sverige.

För DN – och Bonnier-pressen – betonar ju vikten av att islam bereds en plats i Sverige, för att landet ska kunna utvecklas. Därför bör uppmärksamheten riktas bort från verkligheten.

Alltså … det är inte bara så att det någonstans i den svenska statsapparaten finns en Martin Bormann, och en Max Amann – där finns också uppenbarligen någon som delar Heinrich Himmlers syn på islam, och vill befrämja religionens roll i Sverige – för att han (eller är det en hon) ser att man som makthavaren ha nytta av islam – eller som Himmler uttryckte det 1944:

”Islam är en lämplig och praktisk religion för soldater”.

Frågan är väl bara vem det är tänkt att de ska kriga mot i Sverige 2026.

Så … visst kan det vara värt att studera hur nazismen tog makten och konsoliderade den om man vill förstå vad som hotar friheten i Sverige i dag.

Men gör man det på allvar kommer man att inse att Expo är en del av det hotet.

(Målningen som visas i illustrationen är förstås Leonora Carringtons ”The pomp of the Subsoil” (1947). Kändes på något sätt lämplig.)