Italien
Vittorio Sgarbi fick nyligen avgå som från post som statssekreterare i det italienska kulturministeriet. Han hade då brottats med två olika anklagelser. Den ena gällde att han skulle ha ägnat sig åt stölder – och förfalskningar – av värdefulla konstverk; den andra gällde att han skulle tagit emot arvoden för att ha deltagit i konferenser och hållit föreläsningar – något som kritikerna menar ingår i hans uppdrag som statssekreterare och inte är något han ska ta emot pengar för (tre miljoner kronor på nio månader).

Sgarbi valde att avgå för att kunna fortsätta ta emot arvoden. Rapporteringen har fått honom att framstå som en sniken liten politruk som tar varje chans att kapa åt sig pengar.
Men Sgarbi är en erkänt kunnig konstkritiker, och synnerligen bildad – och han har i årtionden väckt uppmärksamhet i kulturlivet – och politiken – genom att säga vad han tycker, oavsett vem som blir stött.
Sgarbi har varit parlamentsledamot för Berlusconis parti Forza Italia, men när Sgarbi efter Berlusconis död ombads värdera dennes konstsamling förklarade Sgarbi efter att ha studerat den minst sagt mycket omfattande samlingen att den var värdelös.

”Skräp”, ”smörja” och ”något som kan intresserade den som inte förstår sig på konst”, var de omdömen Sgarbi fällde om de 25 000 tavlor och föremål han nyligen avlidne partiledare samlat på sig genom åren.

När Sgarbi fick beröm av den katolska kyrkan för att han uttalat sig mot samkönade äktenskap, förklarade han att han var mot alla former av äktenskap – och i ett annat sammanhang berättade han att han i genomsnitt hade sex med nio olika kvinnor i månaden.
Sgarbi tyckte trots sin djupa bildning – eller kanske tack vare den – om att vara grovkornig i sina utläggningar – kritikstormarna var många; som den gången han inledde en föreläsning på Italiens nationalmuseum för samtida konst och arkitektur med orden: ”Kuken är att verktyg för att få kunskap, alltså ett redskap med vilket du tränger in”.

Om det där med sex med nio kvinnor i månaden är sant blir Sgarbis karriär än mer imponerande – hur hann han med allt? Förutom att vara parlamentsledamot har han varit borgmästare i två städer (i en av dem blev han avsatt efter anklagelser om samröre med maffian), han har haft ett eget teveprogram, deltagit som fast kommentator i andra, samt varit en flitig skribent i dagstidningar och magasin.

Och hur var det då med tavelstölden?
Bakgrunden var att det visade sig att en tavla av 1600-talskonstnären Rutilio di Lorenzo Manetti som fanns i Sgarbis ägo tidigare hade stulits från ett slott.
Sgarbi hävdade att tavlan som fanns i hans ägo hade han hittat när han restaurerat ett övergivet hus hans mor köpt – och han menar att tavlan som stals från slottet måste vara en kopia som målats under 1800-talet. Oavsett vad som är sant eller inte framstår Sgarbi som en person som inte är alldeles olämplig att inneha en hög post i ett kulturministerium – bildad, fräck och frimodig; jämför med de kulturministrar vi haft i Sverige de senaste årtiondena.
Givetvis har Sgarbis tid som programledare gjort att han stärkt sin ställning i politiken – men det blir ju numera allt mer vanligt.

Polen
Ett annat exempel hittar vi i Polen. Det polska parlamentets nyvalde talman Szymon Holownia är helt färsk i politiken – han har tidigare varit mest känd som en i juryn i en talangjaktstävling i polsk tv.
Holownia startade ett eget parti – Polen 2050 – fur fyra år sedan. Han ville få till ett parti som var mer ”framåtblickande”.
Förra året ingick partiet i den oppositionskoalition som besegrade den sittande regeringen. Och när vinnarna bildade regering utsågs Holownia omgående till talman. Vilket inte hänt tidigare, posten brukar vara vikt för erfarna, sluga politiker. Och det är ingen formalitet att bli talman i det polska parlamentet. Ett tecken på det är titeln: Parlamentsmarskalk.

Om presidenten går hädan är det marskalken som ersätter honom, inte premiärministern. Och marskalken har en egen beväpnad och vältränad vaktstyrka till sitt förfogande, och han har långtgående befogenheter när det gäller att avbryta talare, eller se till att de avlägsnas ur kammaren om han retar sig på deras uppträdande. Och marskalken avgör enväldigt vilka frågor som tas upp för behandling och när det sker. Om han så önskar kan det ta mycket lång tid. Holownia tänker ställa upp i nästa presidentval.
Hans opinionssiffror är mycket goda.