Sitter och skriver med teven på i bakgrunden. Alltid vilsamt med Svt:s “Trädgårdstider”. Man kan titta upp då och då från tangentbordet, och påminnas om allt man borde göra på ägorna … om det inte vore … för en massa andra saker som också måste göras, eller snarare skrivas.

Så egentligen är kanske inte “Trädgårdstider” vilsamt utan stressande. Jag borde ju faktiskt…

Men … det mest problematiska med programmet är musiken. Hela tiden dyker det upp en – i och för sig alltid njutbar – americanasång eller countrylåt.

The soundtrack of our lives är numera definitivt amerikanskt (så lika bra att uttrycka det på engelska). Det går tydligen inte ens att ägna sig åt trädgårdsarbete i en svensk trädgård utan att göra det till tonerna av Joe Ely eller Emmylou Harris.

Det skaver på något sätt, som när jag röjt på ägorna, och efter ett tag inser att jag har tagit Linas arbetshandskar.

Men… det är inte så att jag anser att det borde spelas på nyckelharpa och fiol och att ett spelmanslag ska stå för bakgrundsmusiken … eller … förresten … kanske vore det ändå det rätta?

Om människor i Sverige i dag försöker återknyta banden till naturen och till odlande – vore det då inte rimligt att göra det till musik som spelades i det gamla jordbruks-Sverige, fast i moderniserad form?

Vad det innebär har jag faktiskt ingen aning om.
Det enda jag är säker på att det är en svag kultur vars medlemmar inte lyssnar på musik som växt i den egna myllan och skogen utan är skapad på barer i Texas eller Tennessee.

Vad jag själv lyssnar på när jag sliter i trädgården?
Monteverdi.
Jag är helt säker på att han har någon koppling till det svenska jordbruket på 1600-talet.

(Om du vill försöka lista ut passande musik för trädgårdsarbetet kan du inleda funderandet med hjälp av den här boken).