I går gick vi som vanligt igenom vad vi ska ha på julbordet. Lina irriterade sig – som så ofta förr – över mitt motstånd mot introducerandet av inslag som jag ansåg inte hörde hemma på julbordet.

LINA: Det går ju inte att diskutera julbord med dig. Det är som om året var 1936 och jag försökte övertyga en kallskänka om att det finns annat än sill och köttbullar.

BORIS: Klart det finns. Fyra sorters lax, tre sorters sylta, två sorters julkorv … tre sorters kål…

LINA: Stopp …. du vet vad jag menar.

BORIS: Egentligen inte …

LINA: Men vet du vad som är mest märkligt. Du envisas ju med att förklara att du inte är svensk, men när det gäller julbordet är du Tore Wretman-taliban. Du är svenskare än någon jag mött, du kan ju hålla långa utläggningar om alla svenska fotbollsklubbars historia …

BORIS: Nu överdriver du … möjligen om de 20 klubbar som toppar allsvenska maratontabellen.

LINA: Jag går med på att inte försöka ändra på julbordet om du går med på att du är svensk.

BORIS: Men det går inte, jag har inte den genetiska koden. Det är inget man väljer att vara.

LINA: Men kulturellt sett är du svenskare än någon jag känner.

BORIS: Regalskeppet Wasa.

LINA: Va?

BORIS: Regalskeppet Vasa.

LINA: Ja, vad är det med det?

BORIS: Jag har aldrig förstått er hantering av Vasa … och det visar hur mycket min mentalitet skiljer sig från er.

LINA: Fattar ingenting…

BORIS: Den skorven sjönk ju …

LINA: … och …?

BORIS: Ni bärgade den och så byggde ni ett stort museum och försökte få hela världen att komma och titta på den.

LINA: Det var väl föredömligt?

BORIS: Om vi juggar hade plöjt ner mer än halva statskassan på att bygga ett väldigt stort krigsfartyg och det gick till havets botten 150 meter efter sjösättningen så hade vi låtit det ligga där. Vi hade låtsats som om båtf-n aldrig existerat. Om någon hade frågat skulle vi bara sagt: ”Nä, något sådant fartyg har aldrig funnits. Inte i vårt land i alla fall. Har du inte fått det där om bakfoten? Låter som om det hände i Italien.”
Inte med ett ord skulle händelsen ha omnämnts i våra historieböcker. Hela grejen är liksom inget att skryta med. Vi skulle inte vilja ha en massa kinesiska och japanska turister stående framför vraket och fnittrande ta selfies och sedan lägga upp på Instagram. Men ni gillar det tydligen.

LINA: OK. Vi säger väl att du inte är svensk. Kan du då sluta blockera mina försök att förnya julbordet?

BORIS: Nej. Och det visar också min osvenskhet. Ni har låtit överheten inbilla er att ”svenskhet” inte duger, att ni måste ta efter andra folk. Varför då? Det är lite kokko att en jugge ska behöva ta strid för ett traditionellt svensk julbord.

LINA: Kan du åtminstone tänka dig att vi inte gräddstuvar grönkålen utan gör en fräsch sallad av den istället, med valnötter.

BORIS: Nej, nyttiga kan vi vara resten av året. Men om vi måste ha något utländskt på julbordet så kan vi väl ha det på dessertbordet.

LINA: Det där kör du alltid med. Varför kan du tänka dig att kompromissa om sötsakerna men inte med det andra.

BORIS: Måste vara juggen i mig som bryter fram igen …

Så på dessertbordet blir det i år också Panaforte, och Bûche de Noël.

(Jag vet att du nu sitter och funderar på vad du ska läsa som avkoppling i jul. Varför inte böcker som handlar om svensk mentalitet och kulturhistoria? Ett bra sätt att förbereda sig för det kommande året.)

Tre klassiska verk om svensk kulturhistoria och mentalitet:
https://aetatis.se/shop/trillingnot-2/