Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 6 maj 2002 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?
Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
roland@aetatis.se

---

Min första dotter fick mellannamnet Simone, efter Simone de Beauvoir. Inte för att jag då läst något av kvinnan i fråga — men jag trodde hon var en av feminismens förgrundsgestalter och hon var ju Jean-Paul Sartres livskamrat. Alltså blev det Kajsa-Stina Simone. Tjejer ska ju lära sig att ta för sig. Simone borde vara ett namn som gav uppmuntran och stöd.
Men så läste jag ”Det andra könet” som gjort de Beauvoir till alla feministers moder — och insåg att jag döpt min förstfödda dotter efter ett av 1900-talets största våp. Märkligt nog kommer nu detta verk i en oavkortad nyöversättning. Jag tar mig igenom boken en gång till och inser att jag haft rätt. Kvinnan var ett våp.
Jag har i mellantiden också läst ett antal biografier över henne och Sartre, liksom ”Lettres au Castor” — Jean-Pauls små brev till Simone. Men den mest beklämmande läsningen är nog hennes brevsamling till den radikale amerikanske författaren Nelson Algren.
Nelson ville gifta sig med Simone, bilda familj och sätta barn till världen. Han skrev att hon var hans stora kärlek. Simone svarade att hon älskade honom, men att familj och barn inte var att tänka på. Då skulle hon få ge upp sitt liv som författare och skribent. Nelson fattade ingenting. Varför skulle familj och barn behöva vara ett hinder? Han fattade ingenting för att Simone ljög så att hon antagligen var blå om läpparna när hon skrev sina svar till Nelson.
Simones stora kärlek var Jean-Paul Sartre, och han ville leva i ett öppet förhållande med henne. De skulle kunna knulla runt hur som helst, men fick inte binda sig vid någon annan. Det var borgerligt. Den som tjänade mest på det här var Jean-Paul, som dagligen kunde sätta på en näst intill minderårig studentska, som inte brydde sig om att han bytte kalsonger alldeles för sällan.
Och Jean-Paul fick tokspel när han fick veta att Simone faktiskt övervägde att gifta sig med Nelson. Då backade Simone och plitade ihop ”Det andra könet” som är ett nästan 900 sidor långt verk som säger att kvinnor som skaffar familj och barn är dömda att bli intellektuella dvärgar som vandrar mellan mangeln, diskbaljan, spisen och tvättkaret — hela tiden med ett diande barn hängande på höften.
”Det andra könet” är Simones försök att övertyga sig själv om att hon valt rätt. Förvisso har kvinnan genom historien förtryckts — men är lösningen på detta verkligen att uppge tanken på äktenskap och barn? Ligger inte den stora utmaningen i stället i att älska, gifta sig, skaffa barn, laga mat, tvätta, städa — och ändå ha ett intellektuellt liv?

Blir man mer hel genom att halvera sig? Samma sak gäller givetvis mannen. Den man som inte delar kvinnans vardag kommer att bli en mer korkad man. Det Simone inte förstod är att de riktigt stora tankarna bara kan uppstå hos dem som verkligen lever — och det är just det vardagen handlar om.
Det är därför Simones liv är ganska tragiskt. Hon vågade aldrig göra det riktiga valet — bli intellektuell, fru och mor.
Och det är väl det feminismen egentligen borde handla om.
Så jag förväntar mig att dagens svenska feminister förklarar för unga tonårstjejer att Simone de Beauvoir är ungefär lika relevant för kvinnokampen som Jeanne d’Arc.

Boris Benulic

Kommentar: Men visst är det så.
Den moderna feminismen är till stor del en följd av manliga, vänsterradikala mäns kamp för att få knulla runt bäst de vill — för att hantera den situationen formulerade unga, karaktärssvaga vänsterradikala kvinnor teorier som angrep tvåsamhet, trohet och äktenskap som något för kvinnan förtryckande.