Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 28 september 2005 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?
Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
bokmalen@qln.nu

---

Ett av mina bästa ungdomsminnen är från en skolresa till Stockholm. En kunnig guide lotsade oss runt på Moderna museet. Getter med bilringar, män med guldfiskskålar som väntade på döden och så den stora, stora Salvador Dalí-tavlan som det tog en timme att ta in med blicken. Antagligen var det första gången i mitt tonåriga liv jag tänkte på något annat än sex eller fotboll i mer än fem minuter.

Och just därför att konst är viktigt borde man lägga ned alla dessa märkliga lokala konstmuseer utanför de allra största städerna. Vill ni komma riktigt fjärran från vimlets yra och är trötta på ljud och människor? Gå då dit. Tystnad råder, tyst det är i de stora ljusa rummen. Överallt bekväma fåtöljer som du kan vila ut i.
Men dessa museer ska väl ändå inte fungera som kommunalt bekostade vilrum?
Nej, just det. De ska ge lust och hunger efter mer stor konst hos betraktaren och besökaren.
Och så fungerar inte de här museerna. Inom en radie av tolv mil från Stockholm finns Enköping, Västerås, Eskilstuna, Katrineholm, Flen, Nyköping, Södertälje och Strängnäs.
Ingen av orterna har ett riktigt bra konstmuseum, trots att de största av de här kommunerna lägger ned massor av miljoner kronor varje år på verksamheten.
Ta Eskilstuna som exempel. Nytt konstmuseum ska byggas för tiotals miljoner. Men inte kommer det där museet att ha spännande utställningar som fyller salarna — det enda som kommer att hända är att vi som ibland vill ha lugn och ro får ännu större och ljusare rum och ännu bekvämare fåtöljer. Tack, snälla kommunen.
Stora museer kräver stora resurser, och alla de orter jag talar om har Stockholm i sin närhet. Det vore mer rationellt av kommunerna att subventionera resor till Moderna museet eller Liljevalchs konsthall — om nu syftet är att ge människor möjlighet att njuta av spännande konst.

Tänk på avstånden i New York eller Los Angeles för de som vill gå på museum. När jag skulle se utställningen om de okända sidorna av Robert Capa i Paris förra hösten fick jag tricksa mig fram i något mer än en timme. Än sen?
Kulturintresserade sörmlänningar och västmanlänningar sätter sig på tåget och 60 minuter senare kliver de in på ett riktigt museum. Det är därför det är så tomt på de kommunala museerna.
Så ta alla de pengar som satsas på lokala museer och använd dem till subventionering av kulturresor, till ökat stöd till kommunala musikskolan och skolteatern och till insatser för att få ungarna att läsa mer.
I kommunerna satsar man pengar på sina museer för att man tror att det drar dit nya invånare från storstäderna. Men man väljer en mindre stad för att man vill ha bättre skolor åt ungarna och mer frisk luft. Är kulturliv av klass det överlägset viktiga stannar man i den stora staden.
Det är dags att kommunpolitikerna inser det, och slutar plottra bort pengar som skulle kunna användas på ett bättre sätt i kulturlivet.

Boris Benulic

Kommentar: Givetvis är det fortfarande så att pengar som är avsedda att gå till kultur går till projekt som antingen i form av en byggnad ska tjäna som monument över potentaternas storhet … museer och konserthallar fyller i detta sammanhang samma funktion som en idrottsarena. Eller så delas pengarna ut till olika projekt som ska öka vår förståelse för andra kulturer eller subkulturer som vi inte haft en aning om fanns. En viktig lärdom av perioden är att om det finns pengar för mångfaldsprojekt, så kommer personer som säger sig representera nya subkulturer och olika etniciteter att skapa sig organisationer för att få del av dessa medel.