Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 6 december 2006 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?
Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
bokmalen@qln.nu

---

Snart kommer Stockholms arbetsförmedlingar att fyllas med dystra rektorer som nyss blivit arbetslösa. Stämningen kommer att vara som i lärarrummet dagen efter den där personalfesten som alla försöker låtsas aldrig ägt rum.
Stockholms stad har nämligen inget annat alternativ än att massavskeda kommunens skolledningar. Det inser jag efter att ha läst Arbetsdomstolens dom nr 111/06, mål nr A213/05. Där konstaterar rättens ledamöter att det var rätt av S:t Eriks gymnasium att avskeda läraren Leif Stålhammer för att han i november 2004 gav en elev en örfil.
Förra onsdagen, två år senare, kommer domen. Och trots många år av prickfri tjänstgöring bekräftas avskedandet av Stålhammer.
Handlingarna visar att parterna i stort sett är överens om bakgrunden. Ett gäng hade länge stört ordningen och terroriserat sin omgivning. När Stålhammer anländer till skolan på morgonen den 15 september har möbler vräkts ut på gatan genom ett fönster, spiraltrappor såpats och en svart tavla kladdats ned med könsord.
När Stålhammer kommer gående i korridoren mot det besvärliga gänget ser det ut som om en av dem riktar ett vapen mot honom. Stålhammer chockas givetvis. Trots att han insett att det är en elektrisk skruvdragare återfår han inte sin mentala balans, och ordväxlingen med eleverna leder till att Stålhammer utdelar en örfil.

Låt oss se på det stora sammanhanget. 15 procent av eleverna på svenska skolor anser sig vara mobbade, och ruskigt nog visar en undersökning av Barnombudsmannen att närmare 30 procent av särskolebarnen trakasseras. Fyra procent av lärarna har utsatts för våld. Åtta procent har hotats. Varje år kostar anlagda skolbränder 300 miljoner kronor. 300 000 000 kronor!
Och till och med i sin försvarsinlaga i Arbetsdomstolen konstaterar Stockholms stad att våld mellan eleverna är förhållandevis vanligt förekommande på skolan.
Den rektor som inte kan upprätthålla ordningen eller tillåter att elever på hans eller hennes skola får stryk av andra elever, är i mina ögon mer skyldig än den lärare som utdelar en örfil.
Det är därför det vore rimligt med massavskedanden. Stål- hammers örfil var en reaktion på en ohållbar situation. Skolledningarnas flathet har skapat denna situation.
Låt dem gå!

+ Maten räcker åt alla. Nu finns genmanipulerad ätbar bomull och hampa innehåller mer omega 3-fettsyror än fisk.
– Män med rullväska. En riktig karl bär sin packning.

Boris Benulic

Kommentar: Aga som metod för att underlätta inlärning för en enskild elev är väl fortsatt en tveksam metod som vi kanske inte ska återinföra.
Våld för att avhysa elever som bråkar, är våldsamma och stör ordningen på olika sätt och inte lyder tillsägelser borde däremot vara självklart för de lärare som vill vara lärare. Och varje skola bör hålla sig med ordningsvakter som en fysiskt svag lärare kan kalla på vid behov.