Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 8 oktober 1999 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?

Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
bokmalen@qln.nu

---

Utanför Stockholms tullar är alla män orakade. Inte på det där utstuderade sättet som här i storstan, där skäggstubben är exakt tre millimeter. För strax efter Hornstull händer det något. Och värre blir det ju längre bort man kommer.
Nu ser männen ut som om de hade en bulgarisk bergsget i släkten; här och där hänger en stripa tovigt hår i ansiktet på dem.
Det här är ingen nidbild. Se på filmer som gjorts om den svenska landsbygden de senaste åren; ”Änglagård”-filmerna, ”Jägarna”, ”Under solen”, och senast ”Sjön”. Filmerna ger intryck av att folk bor på landsbygden för att de är analfabeter och inte kan tyda vägskyltarna som visar vägen till Stockholm. De får nöja sig med åka fram och tillbaka över åkern med traktorn, medan barnen kör sina trimmade epa-traktorer runt korvkiosken.

De enda i filmerna som inte stapplar omkring i malätna tröjor, berusade av hembränd sprit, är människor från storstan.
Men det märkliga är att filmerna får en stor publik utanför Stockholm och att folk gillar dem. Enda förklaringen är att Sverige utanför Stockholm inte existerar. Det krävs mord och bankrån för att resten av Sverige ska dyka upp i rapporteringen. Det gör att landsbygdens människor blir överlyckliga om de förekommer i den nationella nyhets rapporteringen eller i en film.
Strunt samma om man utmålas som varelser som förätit sig på flugsvamp — man finns i alla fall. Och storstadens publik verkar uppskatta det, eftersom man på så sätt kan fås att tro att man är litet förmer än de som inte bor i Stockholm.

Tänk om invandrare skildrades på samma sätt som svenska landsbygdsbor skildras i svensk film. Lortiga, lata och lätt inavlade.
Det skulle bli åtal, inte som nu några miljoner kronor i filmstöd.

Boris Benulic

Kommentar: Det var fullt möjligt att för 20 år sedan skönja det som i dag är rådande politisk hållning från överheten. Det som inte är möjligt att begripa är att denna överhet inte förstår varför den i sin tur möts med misstänksamhet och förakt av så många.