Nyhetsbrev för dig som är prenumerant på QLN Guld. Här finner du information om nyheter på QLN, men också artiklar eller mini-essäer i följetongsform, ibland blir det dagboksanteckningar, ibland en recension, kanske också en och annan nyhetskommentar.
En del av materialet publiceras senare i samlad form på QLN.

Bäste prenumerant!
På fredag ska Donald Trump träffa Vladimir Putin i Alaska, såvida inte någon av dem har uppfattat namnet på platsen fel och därför istället beger sig till Al-Aqsa. I så fall blir den internationella situationen än mer komplicerad.

Nytt på QLN

Artikel: Ska bara kvinnor få rösträtt?
Artikel: Jens Liljestrand kräver att ryssar inte får bada
Artikel: Mellanösterns kristna spikas upp på kors – Svenska kyrkan ordnar inhemska korståg mot islamofobi

Glöm inte …

… att förnya din prenumeration om du inte redan gjort det.
Förnyar gör du genom att inhandla valfri bok i Cultura Aetatis nätbokhandel. Med tanke på nedanstående text vill jag varmt rekommendera Vilhelm Mobergs Min svenska historia.

Allt är samernas fel 2

(I förra nyhetsbrevet diskuterade vi kampen mellan olika nationer och folkgrupper om vem som är mest förföljd av andra stater och folk – detta som en bakgrund till vad som i Sverige brukar benämnas ”samefrågan”).

Många svenska samer anser att deras rättigheter till betesmark och fiske i århundraden kränkts av den svenska staten, av svenska företag som gruvor och byggföretag och enskilda svenska individer som önskat utvidga de egna ägorna.
Strider och tvistemål om sådana rättigheter finner jag fullt begriplig – och de pågår även i dag.
Där kan man sätta sig med historiska dokument, lagfarter och lagböcker och försöka avgöra vad som är rätt och vad som är fel.

Men i den allmänna svenska debatten är det inte så mycket dessa frågor som avhandlas – det är istället det ”rasistiska”, ”rasbiologiska”, och ”kolonialistiska” förhållningssätt som svenska staten och dess myndigheter anses ha utövat mot samer.

Man kan betrakta anklagelserna om rasism som ett sätt att bygga stöd för den egna saken när man strider för sin sak i rättsliga tvister om mark. Gruvdriften blir en följd av rasism.
Vi har dessutom att göra med kulturarbetare som vill ha få mer uppmärksamhet och positionera sina produkter på marknaden. Musik, litteratur och konsthantverk säljer bättre om de lanseras som skapade av representanter för ett förtryckt urfolk. Lanseringen går bättre ju mer man broderar ut berättelsen om förtrycket.

(Återigen … märk väl att jag här inte diskuterar vem som har vilken rätt till marken i olika omstridda områden i norr.)

Svenska kyrkan har gått i spetsen för sprida en bild som lätt får en att tro att norr om Luleå behandlades samerna som de afrikaner som en gång plågades i kung Leopolds Kongo. Den dåvarande ärkebiskopen Antje Jackelén deklarerade på tal om samerna:
”Svenska kyrkan har bidragit till och legitimerat förtryck”.
Hon bad å kyrkans vägnar om ursäkt vid två speciella tillfällen; i Uppsala domkyrka 2021 och i Luleå 2023.

Men om vi ska vara lite mer exakta … hur har övergreppen sett ut?
Den samiska artisten och konstnären Matilda Märak har uttryckt det så här:

”Samer har utsatts för övergrepp av den svenska staten under århundraden. Staten har stulit våra marker och exploaterat våra områden. Samer har tvångskristnats, blivit satta i nomadskola och utsatts för rasbiologiska undersökningar. Våra traditionella trummor som användes av noaidi brändes. Idag räknar man med att det bara finns runt 70 trummor kvar i hela världen”.

När Svenska kyrkans representanter ska redogöra för sina försyndelser gentemot samerna blir katalogen lika vag; präster ska ha ”motverkat samisk andlighet”, bidragit till ”att rasbiologer kunde studera samer” och så ”verkade de för nomadskolor som särat på barn och föräldrar”.

Det må mig vara förlåtet … men jag har lite svårt att se detta som exempel på kolonialt förtryck man måste be om ursäkt för. Vi talar inte om slaveri, massgravar och brutala bestraffningar.

Och när Svenska Kyrkan på bokmässan 2024 skulle åskådliggöra sin försyndelser genom olika seminarier – som ett led i sitt ”försoningsarbete” måste jag nog säga att jag inte riktigt orkade bli upprörd. Upprördheten var stor i vissa panelsamtal, men jag fattade inte varför.

Jag skulle kunna kunna anföra rätt många exempel på brutalare behandling av svenska torpare, drängar och daglönare vid samma tid än det som samer utsattes – och mig veterligen planerar inte Svenska kyrkan någon ursäkt till den svenska allmogen för att den bidrog till att överheten kunde hålla folket i herrans tukt och förmaning.

Men Svenska kyrkans biskopar vill kunna kliva in på den internationella arenan och då kan man positionera sig på ett bättre sätt om man ber om ursäkt för forntida försyndelser. Sveriges deltagande i slavhandel och kolonialkrig är ju synnerligen begränsat och både katoliker och anglikaner kan välja och vraka i sin historia för att hitta händelser och handlingar att be om ursäkt för.

I dagarna kritiserade Amnesty Sverige för att behandla samerna på ett sätt som inte är ”förenligt med internationell rätt”, och Finland angavs som ett föredöme eftersom man där:

”… har tagit steg för att integrera samiska perspektiv i sin klimatpolitik genom att inrätta ett samiskt klimatråd – ett oberoende organ som förenar vetenskap och samisk traditionell kunskap.”

(I nästa avsnitt ska vi diskutera vad som är ”samisk traditionell” kunskap … och vad Oliver Cromwell har med samernas historia att göra).

Boris Benulic