Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 13 november 2003 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?
Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
roland@aetatis.se

---

Jag vet att jag förväntas bli upprörd över de så kallade fiffelaffärerna som varje dag rullas upp och ut. Det är som om alla fasader hade tapetserats med löpsedlar producerade av ett ständigt pågående seminarium för grävande journalister.
Jag antas bli arg för att Skandias högsta chefer betedde sig som egyptiska faraoner och lät företaget betala renoveringar av sina och barnens lägenheter. Lägenheter stora som fotbollsplaner, där man antagligen förbrukar dagen intag av kalorier bara genom att gå från kök till sovrum. Och Skandia-direktörerna ser ju också ganska smärta ut för sin ålder.
Men är det verkligen ett problem, det här med lägenheterna? Problemet är väl att Skandia-dirrarna skött sina jobb dåligt. Enligt den oberoende utredning som gjorts var Skandia Livs ledning från 1999 fram till bolagsstämman 2002 påfallande osjälvständig och inkompetent i förhållande till moderbolaget i minst åtta storaffärer. Det innebär att försäkringsspararna förlorade pengar. Mycket pengar.
En av utredarna, Lennart Låftman, som tidigare var chef för Femte AP-fonden, säger att ”den förra styrelsen inte drivit ett aktivt jobb för att främja försäkringstagarnas intressen”. Det är för jävligt tycker jag, däremot inte att de kört med handmålat venetianskt kakel i badrummet. Möjligtvis är badrumsinredningen ett utslag av fjolligt dålig smak — men det är inget jag tänker bli arg för. Däremot blir jag heligt förbannad på att jag och en miljon försäkringstagare blåsts på pengar för att Skandia Liv genom usla affärer pumpat in pengar i Skandia.

Jag förväntas också gå i taket för att elbolagsbossar jagar vilda grisar söder om Hamburg, tillsammans med styrelseledamöter och stora kunder. Och så äter de massor med mat och dricker sprit i samma tempo som ryska fallskärmsjägare.
Det betalas genom höga elpriser. Det sägs att jag ska bli arg på det med. Men, nä. Inte ett dugg.
Problemet med Vattenfall är i stället att de totalt struntar i miljön, att de startar kolbrytning i östra Tyskland och fördriver den sorbiska minoriteten från områden där den bott sedan 1600-talet. Vattenfalls schaktmaskiner har jämnat en unik kultur med marken, bara för att man ska kunna bryta brunkol som förstör miljön ytterligare. Samtidigt som Vattenfall på hemmaplan utmålar sig som ett gullegullföretag och barnfamiljernas bästa vän.
Det gör mig förbannad, heligt förbannad. Om de satsade på att bevara och skydda miljön, så skulle jag personligen ställa upp gratis som drevkarl på deras jakter och gärna servera på brakmiddagarna.

Förr försökte man också få mig förbannad på Jan O. Karlsson som bjöd sina vänner på kartongvin till kräftorna på vår bekostnad.
Och? Det verkliga problemet var väl att han var ännu en i raden av ministrar som inte gör någon nytta när det gäller integrations- och biståndsfrågor.
Jag utgår från att det bland de som har makt — ekonomisk eller politisk — alltid kommer att finnas personer som ser till att skaffa sig fördelar. Fördelar som du eller jag betalar på ett eller annat sätt. Så har det alltid varit. Tro inte att det funnits en guldålder med snälla politiker och goda kapitalister som levde på havregryn och aldrig köpte sex. Eller hur?
Du har väl också alltid vetat att en hel del av de där uppe skor sig. Men du har ryckt på axlarna för att de gjort det de skulle. Och då kan de väl få unna sig en sup eller två på vår bekostnad. Eller en litet extra stor lägenhet. De som fått något uträttat har faktiskt alltid tagit kurvorna på två hjul.
Det bara är så. Och de har heller inte alltid sparat alla kvitton. Det tycker jag vi ska bjuda på. Men om de inte gör det de ska och samtidigt fifflar med kvittona — det är då vi ska se till att de får gå.
Man måste vara arg på rätt saker, annars kommer de verkliga skojarna undan.

Boris Benulic

Kommentar: När medströmsmedia försöker piska upp ilska mot fifflande chefer, byråkrater, fackpampar och politiker lyckas de allt som oftast — eftersom fifflarna inte åstadkommit något av värde.
Om kunder eller medlemmar eller väljare ser att den fifflande åstadkommit något som är till deras verkliga fördel, så bryr de sig inte ett dugg om ifall han tillbringar all ledig tid på strippklubb på deras bekostnad.
Men uppenbarligen är människor tämligen missnöjda med vad som levereras.