Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 12 september 2007 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?
Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
bokmalen@qln.nu

---

Karga landskap, stor öppen himmel med färg av oputsat silver och så mycket sex bland raukar och grottor. Jag kan se scenerna framför mig medan jag funderar på att skriva manus till en tv-serie. Den utspelar sig på Gotland från mitten av 1930-talet och framåt. Vi följer fyra unga människor och deras passioner och drömmar. De kommer från olika förhållanden; en arbetargrabb, en läkarson, en dotter till ett lärarpar och så kanske en dotter till en småbrukare.
De möts och förenas genom sitt politiska arbete i Svenska nationalsocialistiska partiet. De är trötta på både arbetarrörelsens kollektivism och inskränktheten och närigheten hos storbönder, landsfiskaler och kapitalister.
De drömmer om att kampen mot judebolsjevismen och för ett rasrent Sverige, ska ena alla klasser i en svensk nationalsocialism.
Fan, jag kommer att bli rik och berömd, de kommer att älska det här på statstelevisionens dramaavdelning.
Va, vad säger ni? Auschwitz, sex miljoner judar mördade?
Javisst fan! Tänkte inte på det. Nej, det var väl kanske ingen bra idé.
Det skulle inte gå att göra en tv-serie om de där ungdomarna i dag utan att låta berättelsen handla om hur dessa ungdomar kunde göra drängtjänst åt en totalitär och mordisk ideologi.

Kunde ingen ha tagit det snacket med Peter Birro och Mikael Marcimain när de ville göra tv-serien ”Upp till kamp”? Den svenska maoismen var en del av en politisk rörelse som i Kina var ansvarig för mord på miljoner och åter miljoner människor. Hårdast gick Mao Zedong fram i de egna leden — han tvekade inte att låta avrätta motståndare genom att begrava dem levande.
Gör man en tv-serie om ungdomsupproret som inleddes på 1960-talet kan man inte låta bli att också försöka förstå hur svenska ungdomar kunde stå och sjunga ”Östern är röd”, medan östern faktiskt färgades röd av blod från kinesiska arbetare och bönder.

Jag var en del av denna rörelse — bland annat var jag chefredaktör för Stormklockan, den gemensamma tidningen för Röd ungdom och Marxist-leninistiska kampförbundet för Sveriges kommunistiska parti (marxist-leninisterna), ända till dess den maoistiska partikärran rullade utför branten.
Min inställning är densamma nu som då; framtiden tillhör det arbetande folket och krig, nöd, elände och svält går att bekämpa. Marxismen har rätt, men maoismen var fel väg.
Därför måste man börja om. Gå tillbaka till ”Kommunistiska manifestet” och försöka förstå varför det blev så fel.
Det borde de som skapade serien ”Upp till kamp” också gjort. Försökt förstå.

+ VM i rugby — stora män, men inga skydd. Får dig att inse att amerikansk fotboll är en sport för mesar.
– Andra stora män för deras brott mot de mänskliga rättigheterna.

Boris Benulic

Kommentar: Precis som dåtidens medlemmar i den riktigt radikala vänstern av karriärskäl efter hand kom att börja framställa den perioden som en tid av oförargliga fester, musicerande och insamlingar till förmån för nödlidande har svenska intellektuella och kulturarbetare alltid betett sig.
Man vänder sig först mot det bestående, de som sedan bjuds in i stugvärmen kommer att göra det för att någon del i deras ideologi passar in i statens strävan att stärka sin makt — annars får de försmäkta i sina källarlokaler.
Så gick det för 70-talsvänstern och så gick det för nyliberalerna, de absorberades av staten och den av staten understödda mediasektorn.