Den här texten publicerades första gången i tidningen Epoch Times 10 oktober 2024 och publiceras här som en bonus till våra QLN-prenumeranter.
Den som saknar en riktig nyhetstidning med en tryckt helgupplaga i brevlådan varje helg kan hitta senaste prenumerationserbjudande här:
https://www.epochtimes.se/prenumerera

---

Alla verkar fundera på om SD-ledaren Jimmie Åkesson visste att en av gästerna på hans bröllop var ledare för ett kriminellt motorcykelgäng. Alla utom jag, som i stället grubblar på gängets märkliga namn: Comanches.

Ska man nödvändigtvis åka motorcykel i grupp och ägna sig åt brott kan jag förstå om man väljer namn som Hells Angels eller Bandidos. Men varför döpa sitt gäng efter en indianstam?

Har Comanches grundare läst Pekka Hämäläinens stora studie ”The Comanche Empire”?

I de romantiserade myterna stormar comancherna fram över prärien och deras skicklighet som krigare gör att de länge kan behålla sin frihet i ett USA som alltmer koloniseras.

Men Hämäläinen visar att comancherna lyckades bygga ett eget imperium genom att utnyttja motsättningarna mellan vita och indianer.

Deras styrkeposition vilade mer på skicklighet som affärsmän, politiker och diplomater än på förmåga att kriga från hästryggen. Stridbarheten var viktig, men det var agerandet som handelsmän som gav comancherna kontroll över stora territorier. De stal hästar och rövade bort människor i en utkant av sitt imperium och förde dem sedan till en annan utkant, och där såldes hästarna och människorna (som blev slavar).

Comancherna utnyttjade maximalt att de befann sig i skärningspunkten mellan olika folk som kämpade för kontroll över det territorium där de levde; de rörde sig mellan amerikaner, andra stammar, spanjorer, fransmän, och mexikaner. Ibland kom de om natten i ett överraskningsanfall, och lämnade brinnande bosättningar efter sig – ibland kom de i en handelskaravan med varor som de ville sälja. För pengarna de fick för stulna hästar och bortrövade människor köpte de produkter som de vita producerade i sina industrier, och dessa föremål såldes sedan till andra indianstammar.

Medlemmarna i MC-gängen beskrivs ofta i populärkulturen som nobla, men våldsamma, individualister.

MC-gängen i Europa, Norden och Sverige befinner sig i en situation där de dels är i konflikt med varandra, dels befinner sig i skärningspunkten mellan samhället och invandrade kriminella gäng och klaner – och de gör affärer med alla sidor. De konkurrerar sinsemellan om marknaden när det gäller droghandel, de säljer sina tjänster som indrivare åt småföretagare och pressar verksamheter på betalning för ”beskydd”.

Likheterna finns där, så visst kan Comanches vara ett välfunnet namn för ett framgångsrikt kriminellt MC-gäng.

En annan likhet mellan comanche-stammen och MC-gängen är romantiken som omger dem. Indianerna framställs som ädla, frihetsälskande krigare som sveper fram över slätterna på sina hästar, medlemmarna i MC-gängen beskrivs ofta i populärkulturen som nobla, men våldsamma, individualister som glider fram på motorvägarna grenslande sina Harley-Davidson, som i teveserierna ”Sons of Anarchy” och ”Mayans”. De skildras som män beredda att offra allt för familj och vänner.

Nära band till andra människor och släktingar är något som många i det moderna samhället saknar – kanske förklarar det dessa seriers dragningskraft och att gängledarna blir hjältefigurer? Är det så att serierna blir en perverterad hyllning till familjen, och lockar både tittare och, vad värre är, nya medlemmar till gängen?

Hur det gick för comancherna på prärien?

De gick till slut under.

När det amerikanska inbördeskriget var över satte Washington in all sin militära kraft för att knäcka comancherna – och under sin siste ledare Quanah Parker drog de sig tillbaka till reservat de vita anvisat dem.

Men mitt i detta nederlag vann de ändå segrar. När Quanah Parker dog var han en mycket rik man – vilket berodde på att han blivit USA:s första drogbaron.

S.C. Gwynne skildrar detta i sitt verk ”Empire of the Summer Moon”. Quanah Parker inser att han kan vända alla indianstammars nederlag till sin personliga fördel. I hans egen stam har peyote länge använts för att framkalla hallucinatoriska rus under olika ceremonier.

Deprimerade och utslagna individer dras ofta till droger som kan få dem att fly från en verklighet de finner vara dyster och hopplös.
Alla stammar förenades av att de lidit nederlag, inte bara comanches utan också folk som cheyenne, arapaho, pawnee, osage och apache, och många, många andra. Dystra framlevde de sina dagar på reservaten.

Där fanns marknaden.

Quanah skaffade sig kontroll över denna marknad genom att bli instiftare av en gemensam indianreligion där bruket av peyote blev en form av nattvard, fast nattvardsvin ger ganska bleka upplevelser jämfört med peyote.

Som Quanah en gång förklarade:

Ni vita går till kyrkan för att tala om Jesus, vi går till våra mässor för att tala med Jesus.

Så även om myndigheterna lyckas besegra alla olika former av kriminella gäng som i dag förhärjar Sverige kanske historien upprepar sig, och en ledare för ett besegrat MC-gäng instiftar en ny religion – och blir rik och aktad.

Boris Benulic