Detta nummer av QLN präglas av att vi har fortsatt ombyggnaden av Cultura Aetatis hemsida, vilket orsakat en liten förskjutning i QLN:s utgivning. I och med det här numret inleds en ny serie som kommer att löpa i två veckor – parallellt med att varje nummer också innehåller texter om sådant som vad Lula gör i Amazonas och så grubblar vi över om det egentligen är något som skiljer moderna svenska politikers mentalitet från den mentalitet som dominerar i den muslimska världen.
I det här numret introducerar vi nyssnämnda serie – samt berättar om en del nyheter på Cultura Aetatis hemsida.

Romarrikets patrask

I förra veckans avsnitt av Radio Bubbla diskuterade jag och Martin Eriksson förstås personsökarkrigföringen i Libanon, men också människors märkliga uppfattningar om romarriket.

En samhälle där allt fler beter sig som djur

I förra veckans avsnitt av Swebbtv:s Spanarna förutspådde jag att vi bara sett början på therianismens utbredning i västerlandet.
En sak är att många länge betett sig som åsnor, men nu har de börjat tro att de är det.

Krusbär kan hjälpa dig att förstå världen

Ibland kan man i beskrivningar av vin läsa att det finns en ton av ”krusbär” i smaken. Ofta gäller det sauvignon blanc-viner från regioner som Marlborough eller Loire-dalen.
Det har länge tyckts mig att det är något märkligt med detta. Hur många har i dag en relation till hur krusbär smakar? Och vilken sorts krusbär är det vi talar om? En inte oviktig fråga eftersom vinkännare anser sig vara experter på dofter och smaker … då bör den som fällt omdömet rimligen också upplysa mig om det rör sig om sötman hos mogna röda krusbär, eller sötsyrligheten hos gröna krusbär.
Och hur är det med de vita krusbären?

Fast detsamma kan sägas om allt som anges som smaktoner i vin; tobak, äpplen, kryddor.
Speciellt ”kryddor” gör mig konfunderad.
Vilka j-vla kryddor är det vi pratar om? Om det till exempel är basilika … är det mexikansk eller kanske den som växer i Liguriens berg? Smaken är tämligen olika.

Få företeelser vittnar så mycket om det senmoderna västerländska samhällets förfall som just hysterin kring viner. Det som stör mig är inte så mycket själva intresset för viner, utan mer den vitt spridda konstlade förfiningen.
Folk säger obegripligheter för att beskriva sin upplevelse, och alla smackar lite med tungan och nickar instämmande och håller med.

Och så ser hela det tillåtna offentliga samtalet ut i västerlandet … någon säger obegripligheter, uttalar ord utan innehåll … och de flesta håller med.

Men värst är möjligen att krusbär släpas in i det där svamlandet om hur vin smakar.

Så i de kommande numren av av QLN tänkte jag skriva en hel del om krusbär, och ribes uva-crispas historia. Varför har krusbär nästan försvunnit ur människors medvetande? Vilken betydelse skulle de kunnat få för brittisk kriminalvård, och vad säger oss krusbärets historia om utvecklingen i Frankrike, USA, Storbritannien och Sverige?

Jag gör utflykter av det här slaget i QLN när jag tröttnat på att skriva om islamisering,, staten, medeltidshistoria, mellankrigstiden eller medeltiden eller Nato eller Kalifornien eller något annat som har med politik att göra.

För att få perspektiv på det nutida eländet väljer jag då ett ämne som kan verka udda … som krusbär.
Ni kan vänta er utflykter till filosofin (krusbär är inte oviktiga för utilitarister), poesi (vad vore Walt Whitman utan krusbär), kulturhistoria (alla dessa märkliga brittiska föreningar formerade kring krusbär) och så blir det förstås en del recept.
Följ med på den resan.

Boris Benulic