Det finns två saker som kan få svenska liberaler och nyliberaler att tala om ”frihet”.
Vid dessa tillfällen ställer sig de på tå, harklar sig och piper upp.

Det ena är frågan om tillgång till alkohol och Systembolagets monopol.
Det andra är frågan om förbud mot slöjor, burka och niqab. Nu står liberale, katolske ledarskribenten Erik Helmerson i Aktuellt och deklarerar att det vore ett övergrepp inte bara på individens frihet utan även på religionsfriheten att förbjuda niqab och burka.

Med darrande röst jämför Erik det kristna kors han bär med burkan och niqaben. Man kan inte förbjuda det ena utan att förbjuda det andra. Symbol som symbol, menar Erik.

Men det är klart man kan.
I nationens intresse och för att värna individens frihet kan man förbjuda alla symboler som är uttryck för förtryck … om dess bärare och deras miljö finns i stort antal innanför nationens gränser. Burkan och niqaben står för den mest extrema formen av förtryck som råder i den muslimska världen.
Har inget här att göra. Har aldrig haft. (Gäller för övrigt hijaben också.)

Erik och ”liberaler” som han är det arbetande folkets fiender. De vill att vi super ner oss, och tillbringar all vår tid på krogen så att vi inte märker när folkutbytet fortsätter.

Om jag överdriver?
Inte alls. Erik avslutade för ett tag sedan en ledare i DN om de nya reglerna för gårdsföräljning med orden:
”Sverige har blivit lite normalare, lite trevligare, lite liberalare.

Således: I ett land där de kriminella gängens makt växer för varje dag innebär att jag kan köpa en flaska vin på en gård att ”Sverige blivit normalare”.
Vi kan väl enas om att ”liberaler” som Erik har en märklig uppfattning om vad som gör ett land normalt.

Om det var någon ordning på liberalerna i Sverige … och på den katolska kyrkan … skulle båda riktningarna förskjuta sådana som Erik.