Nyhetsbrev för dig som är prenumerant på QLN Guld.

Bäste prenumerant!
Vi övergår nu till ett dagligt nyhetsbrev för QLN Guld. Det kommer att innehålla material som först en vecka senare återfinns på nätmagasinet QLN i mer samlad form. Ibland blir artiklar eller mini-essäer i följetongsform, ibland dagboksanteckningar, ibland en recension, kanske också en och annan nyhetskommentar.

Nytt på QLN

Artikel: Mellanösterns kristna spikas upp på kors, svenska kyrkan ordnar inhemska korståg mot ”islamofobi”
Radio Rännsten: Boris tvingar Roland att välja kommunistisk partner. Kvinnobröst på statyer – ska de vara verklighetstrogna eller kan de få utgöra konstnärens önskan om de perfekta kvinnobrösten?
Åter igen åker kulturen ner i rännstenen och lyckas inte riktigt kravla sig upp…inte ens efter en filosofisk diskussion om offerrollen som folklynne…och frågan som blir hängande i luften är: Vad har Cecil Rhodes med detta att göra?

Glöm inte …

… att förnya din prenumeration om du inte redan gjort det.
Förnyar gör du genom att inhandla valfri bok i Cultura Aetatis nätbokhandel. Dessutom finns det förmånliga bokpaket som gör att du prenumererar i sex eller tolv månaderVarje bok ger dig ett kvartal.

Allt är samernas fel 1

Det vita bruset som alltid omger oss är fyllt av individer som berättar om hur lyckliga och framgångsrika de är. Till och med deras husdjur är potentiella mottagare av ett Nobelpris.
De som lyckas bäst av dessa figurer tituleras ”influerare”.
Så ser det ut på individnivå. Det märkliga är att det vita bruset när det gäller nationer ser ut på ett helt annat sätt, där tävlar istället olika etniciteter om att jämra sig över hur utsatta, förföljda och missförstådda de är. Och … så har det enligt dem varit sedan tidernas begynnelse.
Det finns två exceptionellt framgångsrika grupper på detta område – alltså att framställa sig som offer; judar och svarta.
Märk väl att det inte skulle falla mig in att förneka dessa gruppers lidande de senaste 2500 åren.
Inte alls.

Vad jag försynt vill påpeka är att det i det moderna samhället stickats en offerkofta som väldigt många nationaliteter försöker ikläda sig.
En del förtryckta etiska grupper har aldrig riktigt lyckats, dit hör nordamerikas indianer. I det vita brusets populärkulturella skildringar framställdes de i begynnelsen som sadistiska rödskinn med en förkärlek för att döda alla som var vita … förutom då vita kvinnor … som rövades bort för att resten av sitt liv få sitta och garva hjortskinn.
I dagens populärkultur framställs däremot indianerna oftast som representerade av makthungriga casinoägare som alltid vill utvidga det imperium de byggt på roulette, 21 och billig skattefri sprit.

I dagens Europa jämras det över att födslotalen sjunker.
Lappri.
Århundradena efter de vitas ankomst minskade indianernas befolkning med 90 procent.
Ändå är det vita bruset inte tydligt när det gäller folkmordet på Nordamerikas indianer, i bästa fall kan den historien framställas som sorglig men ändå på något sätt helt nödvändig.

Folk som plågats eller till och med utplånats måste kunna fylla en politisk funktion för att deras lidande ska uppmärksammas i dag. Och då står vi inför ett fenomen som kan beskrivas som kampen om ledarkoftan i Offerloppet.
Den kampen är hård, och de som har erövrat ledarkoftan släpper den ogärna ifrån sig.
De armenier som försökt vinna uppmärksamhet för det folkmord de utsattes för av turkarna har fått uppleva hur de motarbetats av Israel. När det gäller folkmord och förintelser verkade som om principen från filmen Highlander är den styrande: There can be only one.
Vilket förstås är orsaken till att du antagligen aldrig hört talas om sayfo. Det är assyriernas beteckning på det folkmord som turkarna genomförde på deras folk – samtidigt som de ägnade sig åt att folkmörda armenier.
Men armenier är inte över sig intresserade över att sayfo uppmärksammas, de har fullt sjå med att få Mets Yeghern – Den stora katastrofen uppmärksammad.
(I morgondagens nyhetsbrev fortsätter vi i diskussionen om folkmord … och varför allt kanske är samernas fel.)

Vad miljödebatten borde handla om

Är det möjligt att ha en miljödebatt – eller diskussion om civilisationens framtid för den delen – utan att fördjupa analysen och argumenten? Den svenska debatten fastnar ofta i två motstående sidor där ingendera sida klarar att dra linjen till konsekvensen av respektive ståndpunkt.
Ett av Cultura Ætatis bokpaket har till syfte att belysa konsekvensen av de ståndpunkter vi tar i miljödebatten.
Paul Kingsnorth har i många år debatterat miljöfrågorna men också personligen tagit steget ut ur moderniteten för att leva det liv han förespråkar för andra. Johan Zerzans gröna anarkism går längre i sin civilisationskritik än Kingsnorth och kritiserar civilisationen i sin helhet, från jordbrukets uppkomst och därefter – där Kingsnorth istället ifrågasätter hur människan har gjort sig helt beroende av teknologisk utveckling.

Boris Benulic