Nyhetsbrev för dig som är prenumerant på QLN Guld. Här finner du information om nyheter på QLN, men också artiklar eller mini-essäer i följetongsform, ibland blir det dagboksanteckningar, ibland en recension, kanske också en och annan nyhetskommentar.
En del av materialet publiceras senare i samlad form på QLN.

Bäste prenumerant!
Jag inledde dagen med att läsa en text av Ivar Arpi där han förklarade varför han slutat dricka alkohol.
Jag är inte riktigt säker på att jag förstod orsaken – det verkar inte vara så att han suttit på en parkbänk i berusat tillstånd och skrikit otidigheter åt förbipasserande … eller betett sig otillbörligt mot Åsa Linderborg under något mediamingel.

Å andra sidan blir jag ibland ganska ofta osäker på vad Ivar Arpi vill, och det stör mig lite … eftersom det är så uppenbart att han vill läsaren något.
När han pratar med som vanligt bistert rynkade ögonbryn så för han åtminstone mina tankar till någon som är ute i ett angeläget ärende.

Om det är svårt att få grepp om varför Ivar Arpi blivit nykterist så har det varit lika svårt för oss i Radio Slas att förstå hur Stig Claesson kunde vara märkligt produktiv i många årtionden trots sitt sanslösa supande.
Diskussionerna om detta i vår podd har tvingat oss att göra utflykter till olika delar av den svenska kulturvärlden och dess underliga miljöer – och vi tror att det kan vara intressant även för dig som inte är särdeles intresserad av Slas romaner.

Alkohol verkar inte bara var en av förklaringarna till väldigt många brott – utan också till ganska mycket kulturellt skapande.

Dock … tillbaka till Arpi – en av de mer knepiga sakerna med hans text är en del av historieskrivningen … som till exempel följande fundering om hur de svenska alkoholvanorna utvecklat sig:

”Men vi slutade dricka på arbetstid, i alla fall mot slutet av 1980-talet hade det blivit norm att inte göra det. Industrins jobb kräver mer precision och omdöme, och hänsyn mot andra, på ett sätt som jordbruket inte gjorde. Dessutom har vi i dag fått ett överflöd av drycker med hög alkoholhalt, vilket är något annat än äldre tiders svagdricka och spisöl som sällan hade över två i procenthalt.”

Alltså … här tar vi ett skutt från ett jordbrukande Sverige till ett industriellt och högteknologiskt Sverige på 1980-talet där ” Industrins jobb kräver mer precision och omdöme”.

Jag kan försäkra Ivar Arpi att industrijobben från förförra sekelskiftet fram till 1980-talet krävde precision och omdöme … om man inte ville dö på bygget, när man lossade i hamnen, eller stod vid en rinnande, glödande massa i gjuteriet.

Man söp inte då heller, och om man gjorde det blev man utstött ur arbetslaget såsom varande en fara för andras liv och lem.
Historiskt sett ökade supandet i arbetarklassen för en period när industrialiseringen och urbaniseringen tog fart efter år 1900. Så Arpi måste trolla bort sju decennier för att få sin historieskrivning att stämma.

Det är helt andra skiften än övergången från jordbruk till industri som förändrat svenskarnas förhållande till alkohol – och det förhållandet ser dessutom olika ut i olika sociala skikt … och skiljer sig åt mellan olika delar av landet och mellan stad och land, och mellan stor stad och liten stad.

Det anses av många vara nödvändigt att analysera en individs drickande på individnivå – om drickandet av individen eller omgivningen anses problematiskt.
Givetvis kan också individens hjärna och lever uppleva sin ägares drickande såsom varande höggradigt besvärligt, men levrar och hjärnor har lite svårt att påtala detta, och när de väl genom sitt tillstånd lyckats påkalla uppmärksamhet är det oftast för sent.
Men om vi håller oss till mänsklig analys av det drickande som är farligt … så är det faktiskt en omöjlig uppgift. Som Sartre en gång påpekade är det svårare att skriva en enda persons biografi på ett sannfärdigt sätt än att skriva en hel nations historia.

När det gäller nationens historia kan man korrekt beskriva de stora rörelsernas orsak och verkan, men att skildra samspelet mellan alla de krafter som påverkar en enda individ och vad det leder till klarar ingen – allraminst den som dricker för mycket. Dessutom måste man ta hänsyn till den enskilda individens DNA och karaktärstyp … eftersom de på ett visst plan avgör hur man reagerar på alkohol rent medicinskt.
Men måste man verkligen förstå varför man dricker för mycket för att bestämma sig för att man ska sluta?

Svårigheten att analysera de egna dryckesvanorna förklarar vagheten i Arpis text; hänvisningen till lite udda studier, en dansk film samt minnet av ungdomens “viktlösa” drickande.

Jag tror man med hjälp av de stora linjerna i ett lands ekonomiska, sociala och kulturella utveckling kan förstå förstå varför drickande kan bli problematiskt.
Men Arpi har inte riktigt förmågan att se de linjerna … just därför kan det i och för sig vara ett förnuftigt beslut han tagit. Man korkar igen för säkerhets skull.

De kommande veckorna kommer jag i QLN att i ett antal texter gå djupare in i Arpis text, och de här frågorna, kanske ibland på en del märkliga sätt – men jag finner dem intressanta, och sanningen bor inte i vinet – men man kan komma sanningen närmare genom att studera människors relation till vin eller destillerade drycker.

Bredvidläsning: Som en förberedelse kan du alltid läsa tre intressanta studier om den svenska folksjälen – den är grunden för det svenska folkets förhållande till alkohol i alla dess former, förutom då till handsprit kanske.
Alltså. läs dessa:
André Bellessort: Sverige
Lyth/Sundbärg: Svenskt folklynne
Viktor Rydberg: Kan vi överleva?

Boris Benulic

Nytt på QLN

• Palme, Lincoln, Botvid & Stellan Skarsgård
• Från vitt gift till grön räddare – om mjölkens roll i historien
• ”Knektvälde styrt av degenererade kretiner”
• Jens Lapidus & SVT:s försök att hjärntvätta dig
• Åkesson till höger om Ted Bundy och katten Måns
• Do digital sheeps dream of Annika?
• Sänk skatten – sparka byråkraten bakom ratten