Det stora problemet med varje fotbolls-VM är att mängder av skribenter som aldrig spelat fotboll plötsligt börjar tota ihop texter om fotbollens betydelse.

Fotbollen är användbar eftersom den berör många – och det är väl därför nu även själaryktaren Joel Halldorf vill förklara för oss att målgöraren Yasin Ayaris knäfall för Allah under matchen mot Tunisien bevisar att det finns något som “blågul islam”.

Men hur mycket än Yasin vänder ändan i vädret bevisar det inte någonting, förutom att han är muslim.

Det är uppenbart att definitionen av vad det innebär att vara svensk blir allt mer vittomfattande … snart blir det väl typ: “Oj, dricker du Pucko?!. Då är du tammef-n svensk!”.

Frågan om ens etnicitet är lite mer komplicerad än vad Halldorf och många andra gör den till – man kan inte välja sin etnicitet och det folk man tillhör … den är genetiskt kodad … och för många också kulturellt kodad.

Så om jag själv skulle vilja bli svensk så kan jag inte bli det … även om jag lärt mig alla svenska kulturella koder till fulländning.

Men det är inget jag sörjer det minsta lilla … som sydslav är jag ändå någorlunda kompatibel med det svenska samhället (betoningen där ligger på någorlunda …).

Varför jag inte är svensk förklarar jag mer utförligt i några kapitel i min samling Bränn alla båtar! (länk nedan).

Men åter till Yasin & Joel.

Att använda just fotboll för att göra islam rumsrent är numera en vanlig metod på svenska kultursidor.

Så fort en muslim gör mål för Sverige förväntas glömma hedersmord, och epidemisk klankriminalitet på en mängd områden i Sverige, samt förtrycket av 1,8 miljarder invånare i de muslimska länderna. Där satt bollen vid stolproten .. och poff försvann all ondska som utgår från islam.

Så enkelt allt ändå kan vara. Vad är väl Jesu lidande på korset då han offrade sig för oss vid en jämförelse med Yasins två mål – där kan vi snacka om hur man lyfter synden från människors axlar … bara att snöra på sig fotbollpjucken och stega ut på plan … inget krångel med Golgatavandringar.

Islam är den ideologiska grundvalen för det mentala mörker och den efterblivenhet som är det sammanhållande kittet i de muslimska samhällena … den som bekänner sig till islam legitimerar också detta elände.

Den som försöker få oss att tro att islam är kompatibelt med europeisk civilisation blundar för världen som den – tyvärr – ser ut, och låtsas som om det inte finns en historia som visar att islam kulturellt sett närmast kan jämställas med yersinia pestis.

Joel anser uppenbarligen att Yasins två mål mot Tunisien räcker för att bevisa att det finns en “blågul islam”.

Joels ekvation är enkel – om någon är aktivt utövande muslim och gör en bra sak för Sverige … då är islam kompatibelt med Sverige.

Men … vi stöter på ett problem här.

Vad gör vi med alla de 300 som är aktivt utövande muslimer, och alltid deltar i fredagsbönen efter det att de återvänt till Sverige efter att för IS räkning mördat, våldtagit och förslavat människor under sin tid i IS?

Vi måste väl räkna med dem också?

Eller alla de aktivt troende muslimer som ingår i de kriminella klanerna.

Hur ska vi väga och mäta deras handlingar – bevisar de också att det finns något som en “blågul islam”.

Eller är det så att muslimen Yasins två mål uppväger alla onda handlingar aktivt utövande muslimer gjort?

Finns det en slags växelkurs här? Ett mål motsvarar … ja, hur många hedersmord? Berätta för mig, Joel!

Joel sätt att resonera för tankarna till “dåren” i Matteus 7:26 – han som byggde sitt hus på lösan sand. I det här fallet är förvisso sanden lite, lite fast … sammanhållen av allt det levrade blod som spillts i Allahs namn i 1500 år. Men lika fast som det svenska urberget blir den grunden aldrig.