Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 24 juni 2004 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?
Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
bokmalen@qln.nu

---

En del sånger blir mer älskade än andra, schlagerlåtar som vi alltid nynnar på. Det är sånger som berättar om våra gemen samma erfarenheter. Det är därför vi tagit Lena Philipsson till våra hjärtan. Det gör ont, det gör ont, det gör ont, tralalalaLALALA!
För sittande i väntrum och liggande i korridorer i de Dracula-stora sjukhuskomplexen där solen aldrig når riktigt ända in — där väntar tusenden på att få bot och lindring.
De väntar medan de nästan kan höra hur cancersvulsterna växer i deras kroppar. Strålkanonerna står still — det finns ingen som kan sköta dem. Det finns inga tider. Och snart har tiden också runnit ut för dem som kräftan sakta äter upp inifrån. Och alla de som väntar på att få höften, knäet eller ryggen ordnad. Eller ögonen. Eller själen. Det gör ont, det gör ont, det gör ont, tralalalaLALALALALA!
Och jag undrar hur det blev så här?
Landstings- och Kommunförbundets mätning från den 2 juni visar att var femte patient som uppsöker vårdcentralen får vänta en vecka eller mer. I Region Skåne avvisades mätdagen den 24 mars 676 patienter. I Östergötland ska man inte längre operera personer med lindriga gallstensbesvär. Lindriga!? Hur mäter man det? Om man bara skriker rätt ut en timme vid anfallet, eller?

Bröstcancerpatienter som ska strålas högst åtta veckor efter operation måste vänta 16 veckor i Stockholm. Bland annat för att ledningen dragit in extra övertidsersättning till sjuksköterskorna och inga extrapass kan genomföras. Dessutom är det brist på specialistsköterskor. Det gör ont!
Det märkliga är att vårdköerna växer, samtidigt som underskotten växer. Det är ju inte så att de anställda i sjukvården fått mer i lön. De är i gemen fortfarande skamligt underbetalda. Landstingsförbundets rapport från maj 2004 förutspår att landstingens underskott för 2004 blir 3,6 miljarder. Det är en försämring sedan 2003 med 1,2 miljarder.
Ändå har inte vården blivit bättre eller köerna kortare.

På Södersjukhuset i Stockholm sparar man genom att sänka personalens ob-ersättning. Tidigare fanns ett flexibelt poängsystem som gjorde att personalen fick en rimlig ersättning för arbete på helger och nätter. Nu planerar SÖS ledning att minska ob-ersättningen. Den som jobbar en helg förlorar hundratals kronor på den helgen, på ett år kanske tusentals kronor. Det gör ont, det gör ont, det gör ont!
Säg att det berör 100 personer — på ett år blir då besparingen ganska futtig. Varför spara på dem som arbetar hårdast?
Det är dags att vi skattebetalare säger: Skalpell, syster! Nu skär vi upp den här varbölden.
Och Göran Persson — du har nyss fått en ny höftledskula — då kanske det blir så mycket stake i dig att du kan tillsätta en nationell kriskommission. Väck med politiker och byråkrater från vården. Låt patienter och personal ta makten på sjukhusen — det är ändå vi som hela tiden får betala på olika sätt — med vår hälsa och våra pengar.
Om vården sedan drivs i privat, offentlig eller kooperativ form är underordnat. Men vi ska kunna välja och därmed bestämma.

Boris Benulic

Kommentar: Den statliga byråkratin och politikerskrået är en cancersvulst i samhällskroppen, och nu har denna kräfta gått så långt att den gör att den som drabbas av en farlig tumör också riskerar att dö för att vården inte fungerar.
En av de saker som kan få mig att förtvivla om möjligheterna av en förändring i det här landet är byggandet av Nya Karolinska Solna. Människor har bevisligen dött och vanvårdats där, köerna växer, gigantiska belopp har betalats för något som blev sämre än det som fanns tidigare. Och ingen kräver att de ansvariga politikerna, byråkraterna och konsulterna straffas … och att de straffas strängt. Mycket strängt.