… eller …

När börjar ”vänstern” rekommendera medborgarna att köpa gör-det-själv-kit för lobotomi i hemmet?

Under 1980-talet började den en gång så starka maoistiska vänsterns fasad vittra sönder, och putsen visade sig sitta inte på tegel … utan på masonit … så hela fuskbygget rämnade snart.

Med viss förundran betraktade jag det hela … inifrån byggnaden. F-n vad det dammade därinne, och ibland kunde man höra någon gny under rasmassorna av möglig masonit och illa ansatt puts.

Och jag förstod ingenting … varför föll allt i rörelsen sönder? Partiets analys var ju i grunden riktig.
Det arbetande folket var utplundrat av staten och kapitalet – främst genom skatteutsugningen, som till stor del användes för projekt och åtgärder som storföretagen ansåg vara till deras nytta.

Och den som stod mitt i 80-talet och blickade bakåt till 50-talet kunde se hur snabbt utsugningen hade tilltagit. På 50-talet krävdes det en lön för att försörja en familj med det som då ansågs vara en rimlig standard om man var arbetare eller tjänsteman.
På 80-talet krävdes det två löner för att försörja en familj på detta sätt.

Och i dag räcker det knappt med två löner om man tillhör det arbetande folket – för skatteutsugningen har ökat. Nu går också obegripligt stora belopp som bidrag till människor som inte har lust att arbeta (detta för att S och V och MP vill köpa deras röster … och Tidögänget har inga invändningar eftersom de ur detta folkhav av bidragstagare kan rekrytera tjänstehjon och svartjobbare som pressar ner lönenivån).

Och var finns mina gamla kamrater från vänstern?
En stor del av dem gick redan på 90-talet in i Bonniersfären eller till statsmedierna och de propagerade hårt för en utbyggnad av den offentliga sektorn och för massinvandring … de ansåg att de bevisade att de fortfarande var ”vänster” – och när det arbetande folket efter millenieskiftet alltmer började protestera mot statens och kapitalets utsugning stämplades medlemmar av detta arbetande folk som ”nazister” och ”fascister”.

Och dessa ”vänster”-män och ”vänster”-kvinnor blev också ofta ivriga understödjare av USA:s angreppskrig i världen – den vänster som en gång kämpat mot invasioner och bombningar förklarade nu att ibland var man tvungen att bomba i frihetens namn – vare sig det gällde Bagdad eller Belgrad.

Och den vänster som på 80-talet varnat för de profithungriga piller-trillarna i det medicin-industriella komplexet blev nu ivriga förespråkare för vad helst dessa bolag ville kränga; lyckopiller, vacciner, ADHD–mediciner. Om FHM börjar rekommendera själv-lobotomering i hemmiljö, och IKEA börjar sälja ”gör-det-själv-satser” kommer mina gamla vänsterbekanta skriva ledar- och kultursides-texter där de lovprisar att man kör in en spik i sin egen hjärna.

Och om de själva gått i pension så kommer deras obegåvade barn – som de myglat in på redaktionerna – att sprida samma budskap … de har fått i sig sättet att tänka med modersmjölken

”Vänstern” har därmed blivit användbara för staten & kapitalet … inte i någon underordnad position, utan som högst användbara bandhundar som glappar med huggande käftar mot allt som hotar deras herrar.

Egentligen kan hela denna process illustrera att ”vänstern” i dag visar att vi i vänstern som tänkte själva – och menade vad vi sade – hade rätt för 50 år sedan.
Staten & kapitalet är det arbetande folkets fiende … och det är rätt att göra uppror.

Hela denna utveckling är inte alldeles lätt att beskriva.

För mig krävdes det tre böcker:
I ”Inte mitt krig” beskriver jag Sveriges utveckling från 1950-talet fram till i dag – genom mina högst personliga erfarenheter.

I ”Ljus över landet” finns alla mina krönikor från min tid på Metro samlade. Åttahundra sidor

I ”Bränn alla båtar!” kan du läsa reportage, artiklar och essäer från de senaste fem åren.