En ganska tandlös Mullvad
Husockupationerna som rann ut i sanden
Jag blev påmind om kvarteret Mullvaden häromdagen. Det var fotografen Micke Berg som gjorde ett inlägg på Facebook om en bok som han tillsammans med diktaren Erkki Lappalainen gjorde under brinnande ockupation.
Kvarteret Mullvaden är en av de händelser i min barndom dom stannat kvar i medvetandet alla dessa år.
Fyra hus i kvarteret Mullvaden på Krukmakargatan på Södermalm i Stockholm ockuperades. Man ville förhindra en rivning av husen. Fastighetsägaren och hyresvärden Svenska bostäder hävdade att husen höll på att sjunka ner i marken och att en renovering skulle bli för dyr.
Den 20 september 1978 tvingade polisen ut ockupanterna och endast två timmar senare började rivningen av husen.
Mullvadsockupationen har blivit till en symbol för mig. En symbol över hur svag och oförmögen vänstern och arbetarklassen har blivit i Sverige. Mullvadsockupationen hade sin samtida motsvarighet i stadsdelen St. Pauli i Hamburg. De utvecklades väsensskilt. Den svenska ockupationen ledde inte till något. De nya hyresbostäder som byggdes där omvandlades till bostadsrätter 2001 och bostadsrättsföreningen döptes till Brf Ockupanten som en sista tydlig örfil till den rörelse som kämpade för billiga bostäder i Stockholm stad.
I St. Pauli vann ockupantrörelsen mot staden. Detta trots att ockupationerna på 1970-talet var relativt små – de var mer symboliska handlingar för att belysa problemet med att moderniseringarna av bostadsbeståndet trängde ut låginkomsttagarna. Aktioner där man ”återöppnade” avstängda lägenheter åt vräkta hyresgäster och tillfälliga barrikader och blockader när hus skulle tömmas på sjuttiotalet fortsatte sedan under 80- och 90-talen med protester mot polisbrutalitet och Hamburgs stadsplanering. Man släppte aldrig sitt tryck mot stadens styrande.
Min identifikation med arbetarklassen är och kommer alltid att vara väldigt stark. Trorts att jag har tagit en annan inriktning i mina tankar om politik så känner jag igen mig i oron och rädslan av att tillhöra en grupp som är utan makt att bli lyssnad på.
Där jag växte upp var det ont om jämnåriga som levde med båda sina föräldrar. De fanns – dessa märkliga väsen – men de bodde aldrig i våra kvarter i miljonprogrammets hyreskaserner.
De bodde i radhusen som var en del av samma miljonprogram, men som för en liten pojke som växte upp med en dubbelarbetande ensamstående mamma var rena lyxboenden.
Ett minne som jag har från mina tidiga tonår, jag gick väl i åttonde klass, var när en kamrat berättade om sin största, och lite hemliga, dröm.
Att en dag ha råd att köpa och bo i en vill med vitt mexitegel i Huddinge.
Det var en hemlig dröm för den var lite förbjuden. Som att hyreskasernerna i vår förort inte var gott nog för oss.
Vår samtidshistoria säger oss mer än vi tror om beslut som fattades, strider som vanns och förlorades innan vi kom dit vi befinner oss nu.
Proteströrelserna i Sverige kvävs av att de alla har sitt ursprung i att de proteströrelser som lyckades blev det statsbärande partiet under 1900-talet. Det kräver personliga offer att bita den hand man tror föder en.
Därför läser jag också mycket historia – för att göra det möjligt för mig att begripa vår nutid och varför till synes märkliga beslut och händelser faktiskt är vad de är.
Därför har jag valt att plocka in Daniel Schönpflugs Världen i uppbrott (238 kr) och Eddie Perssons Doktor Guillotin i nätbutiken (218 kr).
Naturligtvis vill jag kunna erbjuda böckerna till ett bättre pris för läsare av Hvar 8 dag – så för den som är intresserad så erbjuder jag ett paket med båda böckerna för 250 kronor – men bokpaketet kommer inte finnas i butiken, vill du utnyttja priset så skickar du ett mejl till mig på roland@aetatis.se för att beställa dem som paket.
Radio Slas
I avsnitt #7 av Radio Slas har vi nu – äntligen – börjat komma Stig Claesson närmare. I #7 upptäcker vi den finurlige berättaren Slas men letar i dimman efter Taki och vem denna kvinna, som blev Slas hustru i ett kvartssekel, egentligen var.
Vi introduceras också till vår nya favorit Gillis Pettersson – en man som lever sitt eget liv. Vilket får oss att vika ut en smula.
Är du inte QLN-medlem ännu så fixar du ett medlemskap genom att köpa en bok, eller två.
Paketet med de båda böckerna ovan ger exempelvis sex månaders medlemskap.
Först Kuba, sedan Harlem
En annan typ av ockupation än den som utspelade sig i kvarteret Mullvaden är Fidel Castros besök i New York 1960. En Castro som kom till New York för att tala till FN:s generalförsamling men som förvandlade besöket till en PR-kupp med framgång för den kubanske revolutionären.
Delegationen hade bokat in sig på Shelburne Hotel, ett mycket prestigefyllt hotell. När hotellet krävde ovanligt höga depositioner och bad dem att lämna, anklagade Castro USA för en medveten förödmjukelse. Han hävdade att Kuba utsattes för diskriminerande behandling – och tog hela delegationen med sig till det i huvudsak svarta Harlem och Hotel Theresa.
Den första effekten var att han blev omfamnad som en hjälte av afroamerikanska aktivister. Sedan bjöd han in Malcom X, Nikita Chrusjtjov, Gamal Abdel Nasser och Indiens premiärminister Jawaharlal Nehru.
Att Fidel Castro bjöd in världsledare till Harlem stärkte Castros image som en antikolonial och antiimperialistisk symbol – och irriterade höggradigt Washington.
Talet Castro höll innehöll den vanliga tiraden av anklagelser mot USA för imperialism, ekonomisk aggression och kolonialism. För sabotage och kuppförsök mot den kubanska revolutionen et cetera.
Ingenting nytt och ingenting falsk.
Men världens öron och ögon fick han genom att utnyttja hotellbytet till en kampanj – en lyckad sådan.
Simon Halls utmärkta bok Tio dagar i Harlem berättar hela historien.
Vi hörs igen om 8 dagar, ungefär.
Du hittar alla våra böcker och bokpaket på vår hemsida. Välkommen till Cultura Ætatis.
Leave a Reply