Vilka diskussioner föregick regeringens beslut att bevilja två miljoner kronor till Teet Härm och Thomas Allgén?Jag vet.
Jag råkade passera Gunnars Strömmers tjänsterum i går … och kunde inte undgå att höra följande:
…..

ULF: (kommer in i Gunnar Strömmers tjänsterum utan att knacka, viftande med ett papper): Du får ta det här Gunnar! Du får ta det här!

GUNNAR: (rycker till, slår ut med armarna så att man ser att de omslutit ett fat med kanelsnäckor och blåbärsmuffins – han stryker bort några smular ur mungipan och tittar förvirrat på Ulf):
Ta vad? Blev det fikabröd över från ditt och Birgittas förmiddagsmöte med renoveringsvolontärer? Hit med det i så fall. Intet skall förfaras!

ULF: Va? Fika? Nej jag pratar om den där förbannade ersättningen.

GUNNAR: Vilken ersättning?

ULF: Vi beviljade ju “av nåd” i går på regeringssammanträdet två miljoner vardera i ersättning till Teet Härm och Thomas Allgén. Da Costafallet, du vet.

GUNNAR: Hm, beslutet minns jag inte? Men det kanske var då jag var ute och ringde och beställde upp fler wienerbröd från Tössebageriet? Jag brukar ju gå ut och ringa om sådant, annars blir ju du så irriterad.
(Böjer sig framåt, låter armarna åter – nästan beskyddande – lägga sig runt bullfatet. Får något drömskt i blicken, öppnar munnen, smackar vällustigt med läpparna….)

ULF: (Kastar sig fram, och rycker undan bullfatet).
Koncentrera dig, annars hivar jag ut bullarna genom fönstret!

GUNNAR: (Rycker till, väser något ohörbart).

ULF: Vad säger du? Sluta mumla! Det lät som om du sa “my precious”? Vad menar du?

GUNNAR: (Dystert, med nedslagen blick)
Du skulle inte förstå.

ULF: Jaja. Alltså. Du får gå ut med det här om att de får två miljoner. Och så säger du något om att vi “beklagar djupt”.

GUNNAR: Två miljoner var? För det får man ju i runda slängar 40 000 vaniljbullar på Mr Cake. Paradisiskt. Måste jag då verkligen säga “beklagar djupt”?

ULF: De här männen har i princip varit utstötta ur samhället i 40 år. Tycker du tusen vaniljbullar om året i efterhand är en rimlig kompensation?

GUNNAR: Nej, det har du rätt i. Det är ju knappt tre om dagen …

ULF: Men det är inte det som är problemet utan att alla kommer att ställa två miljoner kronor mot 840 000 kronor.

GUNNAR: 840 000 kronor? Var får du den siffran ifrån?

ULF: Det är vad JK Mari Hedenborg beviljade en man i ersättning för att han vad jag förstår fått sitta 14 månader för länge i fängelse.

GUNNAR: Va? Låter ju inte klokt. Vad hade han gjort?

ULF: Torterat och våldtagit två kvinnor?

GUNNAR: Då kan man väl inte sitta för länge.

ULF: Det tyckte i alla fall Heidenborg, som menade att han varit för ung när brotten begicks för att dömas till ett så långt straff.

GUNNAR: Aha, då förstår jag varför du vill att jag ska ta det här. Du fattar att folk kommer att protestera mot att en sexniding som är skyldig får 840 000 kronor, medan två män som är oskyldiga får två miljoner kronor för 40 år. Nej, du! Jag var ju inte med på det här beslutet, jag pratade som sagt med Selma på Tössebageriet.

ULF: Bra försök, men du är ju faktiskt justitieminister. Det är ditt bord.

GUNNAR: Men du är ju faktiskt statsminister och leder regeringen, och vi utsåg ju senare Heidenborg till president i Svea hovrätt.

ULF: Minns jag inte.

GUNNAR: Det gör jag, hon kom förbi dagen efter med en kardemummakrans för att tacka. Men OK, jag tar det här. På ett villkor.

ULF: Vilket?

GUNNAR: Du får säga åt din fru på skarpen om att hon måste sluta tjata på mig om att jag ska komma ut till Fållökna och vara med och rusta er herrgård. Jag vill inte bli inblandad i det där.

ULF: Visst. Jag ska snacka med Gittan. Men skyll dig själv. Vi brukar beställa fikabröd från kafé Ottilia i Malmköping, du skulle älska deras småkakor.

GUNNAR: Småkakor! Tack för påminnelsen. Jag har ju ett möte i eftermiddag på Chics konditori vid Mariatorget … åååh, deras mazariner! Hit med pappret så gör jag ett uttalande med en gång så att jag hinner till mötet.

ULF: Tack, Gunnar … och förresten … du kan väl fundera på om vi inte kan stuva undan Heidenborg någonstans … det ser ju inte så bra ut det där med att hon leder Svea hovrätt.

GUNNAR: Nej, lugn! Vi låter henne sitta där hon sitter. Hon kommer att ställa till det igen med sin vurm för våldsverkare och sexnidingar … och i framtiden blir hon ju Magdas problem … då kan vi köra hårt med att sossarna håller sig med ämbetsmän inte vågar sätta åt kriminella från förorterna.

ULF: Gunnar, ibland ser du så klart!
(Sträcker mot Gunnar fram bullfatet han tagit, stannar till mitt i rörelsen.)
Förresten, ska du ha alla bullarna? Skulle sitta fint med en efter min löptur i eftermiddag?

GUNNAR: (Lutar sig fram över bordet och greppar blixtsnabbt de sista två bullarna, en i varje hand och för dem hastigt mot munnen och mellan tuggorna får han fram🙂
Tyvärr, för sent, hade du frågat lite tidigare så …

(Ulf lägger uttalandet på bordet och går ut. Uppenbart besviken över den uteblivna bullen, men ändå med en aura av lättnad).