Sol, värme och bad är faktorer många väger in när de väljer semestermål. Jag studerar risken för onda andar. Påstås sådana finnas undviker jag de platserna. Andra lockas däremot av resmål med en mörk historia.
Vi sitter och planerar vår sommarvistelse. En värmande aktivitet så här mitt i vintern. Den här gången pläderar min hustru för den lilla ön Mljet utanför Split vid Adriatiska havet. Jag är lite tveksam, känns som om ön har en olycksbådande historia. Mljet anses vara den ö där Homeros låter Odysseus stanna till i sju år under hemfärden – han blir snärjd av Calypsos löften om evig ungdom om han blir hennes make. Men Odysseus blir med tiden sorgsen och tärd av hemlängtan och vill lämna ön; vilket han får, men först efter det att Zeus ingripit.
Kanske borde man undvika öar över huvud taget? I alla fall de mindre. De senaste avslöjandena om aktiviteterna på Jeffrey Epsteins ö påminner mig om att små öar ofta förknippas med märkliga, eller rent av obehagliga händelser. Det som hände på Epsteins ö är en inverterad version av handlingen i H.G. Wells roman ”Doktor Moreaus ö”. Där har en vetenskapsman dragit sig tillbaka till en ö för att i hemlighet genomföra experiment där han förvandlar djur till människor. Epstein verkar i stället velat ta fram det djuriska i människor. Det är också svårt att i dagarna inte känna sig påmind om Adolfo Bioy Casares roman ”Morels uppfinning”. En flykting tar sig till en öde ö för att undkomma ett livstidsstraff. Efterhand dyker det upp turister på ön och flyktingen drar sig undan för att de inte ska överlämna honom till myndigheterna. Han försöker i sinom tid kommunicera med turisterna, men de beter sig som om han inte existerar. Han förälskar sig i en av besökarna, men det lyckas honom aldrig att etablera någon kontakt med henne – hon behandlar honom som luft. Av hans dagboksanteckningar framgår att han laborerar med olika förklaringar; är kanske turisterna bara hallucinationer framkallade av exempelvis matförgiftning? Till slut inser han att det han betraktar är hologram av döda människor – en konstruerad fantasivärld.
Detsamma kan väl sägas om oss, vi lever i en påhittad verklighet där de vi trott var prinsar, prinsessor, vetenskapsmän, högt uppsatta politiker och jurister samt framgångsrika entreprenörer visat sig vara ett slags hologram av människor som i sina dolda liv ägnar sig åt minst sagt osunda aktiviteter. Det verkar som om man redan under antiken anade att små öar var platser som inte borde besökas. När Odysseus kommer till Kirkes ö och blir förförd av henne, och hans män förtvivlat försöker påminna honom om att de måste fortsätta sin färd, förvandlar Kirke männen till svin. Fast i fallet med Epsteins ö var nog rätt många av besökarna benägna till svinaktigt beteende redan innan de flögs in.
I ”Odyssén” berättas också om sirenerna som med sin vackra sång lockade sjöfarare i döden. När vi under planeringen av sommaren trots allt fortsätter diskutera möjliga öar i Adriatiska havet inser vi att märkligt många verkar plågade av illasinnade spöken. I sig är det kanske inte så märkligt, i den västromerska regionen användes öar som förvisningsplatser, och som karantän för dem som drabbats av pesten. Poveglia utanför Venedig är svårslaget. 100 000 offer för pestens härjningar beräknas finnas i massgravarna på den mycket lilla ön, vars yta är knappt en kvadratkilometer. Här byggdes också ett mentalsjukhus vars rykte inte var det bästa. Besök på ön är inte tillåtna. Men Adriatiska havet är inte ensamt om öar med en mörk historia.
I Östersjön, utanför finska Åbo, ligger Själö – vars fastland under flera århundraden hade härjats av spetälska när Gustav II Adolf 1612 deklarerade att lepran var Guds straff för befolkningens syndiga leverne. Alla leprasjuka skulle därför förflyttas till Själö, och medan man var i gång med det fick också de som betraktades som mentalsjuka följa med.
Mentalsjukhuset blev med tiden Finlands största och avvecklades inte förrän 1962. Numera har turistnämnden i Åbo satsat på vad som kallas ”dark tourism”, och den som vill kan få en guidad tur i delar av det gamla hospitalet och lära sig mer om den understundom obehagliga behandlingen av de intagna. ”Dark tourism”? Det är inte utan att jag känner mig obehagligt säker på att i framtiden kommer det att finnas guidade turer även till Epsteins ö.
Om vi kunde bestämma oss för ett resmål? Ja, det blev en liten ö utanför Split där det visserligen påstås spöka, men det sägs vara en godmodig gengångare; en oäkta son till den engelske kungen Henrik VIII. Barnet ska ha blivit till när kungen led skeppsbrott och hade ett kärleksmöte med en kvinna på Hvar. En by på den ön sägs ha grundats av sonen, och märkligt många i trakterna heter faktiskt Tudor i efternamn.

(Publicerad i Epoch Times 22 februari 2026)