Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 1 april 2004 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?
Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
roland@aetatis.se

---

Jag tror inte jag sett så mycket naket manshull sedan jag besökte ett badhus i Budapest för tio år sedan. Men det kött jag ser nu plågas.
Spända, muskulösa mansskinkor som rappas röda av gissel och piskslag. Spikar genom händer och fötter. Spjutspetsar som sticker, svärd som skär tills kroppen blir ett blödande schackbräde. Var har jag varit? På en klubb för homosexuella med sadomasochistiska böjelser? Inte riktigt min stil.
Nej, jag har sett Mel Gibsons film ”Passion of the Christ” som i morgon går upp i 44 svenska städer, och tanken på det ger mig fler obehagliga rysningar än själva filmen.
Antag att Heinrich Himmler eller Hermann Göring hade en galen sonson som var högljudd och uttalad antisemit.
Antag att sonsonen var så tät att han kunde kasta in en kvarts miljard kronor för en storfilm om Jesus sista tolv timmar i vår lilla jämmerdal, och antag att filmen talade om för oss att judarna var ansvariga för Messias död. Antag att den ansvarige också i intervjuer förnekade att det fanns en Förintelse. Skulle den filmen få premiär på alla de stora biograferna?
Aldrig. Men Mel Gibsons alster får det, kanske för att alla tror att den där litet lätt förvirrade och skämtsamma polisen från ”Dödligt vapen”-filmerna inte skulle kunna vara antisemit. Och förresten — en skådis som vågat ha hockeyfrilla i 20 år kan väl inte vara ond? Smaklös, javisst. Men inte ond.

Men låt oss då se på fakta. Mel Gibson hör till en katolsk sekt som bröt med påvestolen efter det andra Vatikankonciliet 1965. Då drog katolska kyrkan undan de stora tunga draperierna och vädrade ut de allra värsta vansinnigheterna i läran — som den om att judarna var Jesus mördare. Mel Gibsons sekt håller fast vid de gamla medeltida tankegångarna — de tycker kvinnor är snäppet bättre än åsnor, judar är inte människor, och sekten tror att lidandet för oss närmare Gud.
Kom också ihåg att Gibson alltid fascinerats av smärta. I ”Braveheart” styckas han på slutet, och när Gibson köpte rättigheterna till ”Payback” skrev han själv om manuset och förråade det — han lade bland annat till en scen där vi får se hur Mels tår metodiskt krossas av en hammare.
Som redan psykoanalytikern Wilhelm Reich påpekade — fascism och nazism kännetecknas av sin dyrkan av manskroppen, smärta och sitt förakt för kvinnor och judar. Föraktet för judar kommer sig av att de betraktas som kvinnor — litet för veka och kultiverade (men tycker man så har man inte stått öga mot öga med en israelisk fallskärmsjägare).

Mel Gibsons pappa är också medlem i den här kufiska sekten, och han har i flera intervjuer sagt att det inte fanns någon Förintelse — att antalet judar var färre i Europa efter
Andra världskriget beror på att judarna stack till USA och
Australien. De vandrade inte in i gaskamrarna — de blev taxichaufförer i Bronx och Sydney. Förintelsen är en myt för att judarna ska få skadestånd, säger Gibsons farsa. Visst, eller hur, nog har vi fått lära oss att judar är snikna — men det här är ju på något sätt alla försäkringsbedrägeriers moder.
Amerikanska journalister som Diane Sawyer och Peggy Noonan har försökt pressa Mel på vad han tycker om sin pappas åsikter. Mels svar har i båda fallen varit nästan ordagrant lika: ”Min pappa har aldrig ljugit för mig.”
I samma andetag berättar Mel hur mycket pappans tro och världsbild betytt för Gibson junior.
Huvudrollsinnehavaren James Caviezel har berättat att Jungfru Maria brukar uppenbara sig för honom.
Tillåt mig tvivla. Om den heliga Jungfrun skulle visat sig för James, så skulle hennes budskap säkert varit: Ta ditt förnuft till fånga, ställ inte upp i en film som är ett hån mot alla kristna värderingar.

Boris Benulic

Kommentar: Katolska kyrkans grundläggande problem är att den är en gigantisk byråkrati som ständigt strävar efter att åtminstone bevara sina positioner i världen. Det kan den göra på två sätt — antingen vara en kulturell kraft som genom sina uppfattningar bekämpar det moderna samhällets försök att reducera människan till en vandrande mage och på så sätt kring sig samla människor som vill bygga samhällen som är värdiga människans möjligheter och där människor kan leva i värdighet.
Eller så kan den katolska kyrkan välja att anpassa sig till moderniteten och det moraliska och kulturella förfallet för att vinna stöd.
Under den senaste påven har kyrkan inte bara gått vidare på den vägen utan den småspringer framåt.
I en sådan kyrka kommer många troende — med all rätt — att vända sig mot försöket att modernisera kyrkan … och i vissa fall kommer man att söka sig tillbaka till uppfattningar som befinner sig så långt från motståndarens att en diskussion inte är möjlig. Det är följden av att de som strävar efter att modernisera kyrkan dragit undan grunden för en innerlig och förnuftig diskussion, för den grunden måste utgöras av just tanken på att kyrkan och tron är människans värn mot moderniteten.