Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 10 juni 2004 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?
Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
bokmalen@qln.nu
Då ska det startas en ny utredning om varför vi blattar inte får jobb i Sverige. Det lustiga är att det pågår en utredning redan — men Mona Sahlin, som är överste chefsintegrerare av oss som kommer från bergen och stäpperna söder om Mölle, har sett ljuset. Hon inser att hon haft fel.
Tidigare trodde hon att det räckte om man lärde oss snacka hyfsad svenska, käka surströmming och kräftor, samt sjunga ”Du gamla, du fria” litet stillsamt och inte som en albansk krigshymn. Vi skulle helt enkelt försvenskas utan att tappa vår särart — det vill säga det var okej om vi tog litet vitlök i surströmmingsklämman. Men någon har viskat i Monas öra att problemet är strukturellt — inte ens om alla somalier gjorde en Michael Jackson och klorerade sig till mulatter skulle de få jobb i restaurangdisken. Det gäller alltså att i första hand förändra attityden hos svenskarna.
Men det finns ingen rasism i de svenska företagen.
Jovisst. Det finns många korkade företagsledare som inte anställer svartskallar. Men det har inget att göra med rasism. De där gubbarna anställer heller inte handikappade, bögar eller de som gillar hårdrock och har piercad förhud — och de är mycket restriktiva med att anställa kvinnor på mer kvalificerade poster än att hantera internpost och hotellbokningar.
Beställ hem 100 svenska bolags årsredovisningar, och du kommer att tro att du ser ett fotoreportage från herrklubbar från den tid då britterna härskade i Indien. En massa vita män som har passerat 50-årsstrecket. (Varför är de förresten så ofta korpulenta — de verkar ju viga en stor del av sitt liv åt golf, tennis och älgjakt, och borde vara smärta som hindar?)
Det stora problemet i det svenska näringslivet av i dag är att kaka söker maka — medelålders, vita direktörer som jagar älg anställer helst litet yngre kopior av sig själva — så fort man kommer upp litet, litet grand i befattningar ska man vara vit och man.
På denna typ av arbetsmarknad finns det begränsade möjligheter för invandrare och handikappade. De homosexuella har väl fått det litet lättare — möjligen för att de ses som en tillgång när man kör karaoke på personalfesterna. Men Mona, måste vi utreda detta? Världen ser ut så, och den kommer att förändras för att företag som inte ser till kvaliteten hos medarbetarna, utan fastnar på utanverket, kommer att slås ut från marknaden.
Mångfald och motsättningar gynnar kreativitet och skapar starka företag. Enfald och konformism skapar någonting i stil med gamla Ericsson, och det gick ju inte så bra.
Så i stället för att tillsätta en ny utredning borde Mona fixa det hon lovade för länge sedan — vettiga villkor för alla småföretagare. Vi blattar är ju mer benägna att starta företag än svenskar — men i en situation där regelverket och flexibiliteten påminner om den som Josef Stalin visade när Vitahavskanalen skulle byggas blir det ganska svårt för många blattar att förverkliga sina visioner.
När det gäller de andra företagen fixar det sig. De som anställer kopior av sig själva kommer att få gå för att marknaden består av allt annat än avbilder av dem som sitter i företagsledningarna.
Boris Benulic
Kommentar: För två årtionden sedan kunde din hudfärg vara ett problem för en anställning — oavsett hur meriterad du var.
I dag kan din hudfärg vara en merit — och dina faktiska kunskaper och erfarenheter spelar mindre roll.
Hunden döms efter håren.
Detta kan verka märkligt, och kan tyckas tyda på en stor förändring i attityder — men det visar snarare på ett förhållande som mycket länge rått i svenskt näringsliv. Eftersom detta näringsliv lever i symbios med staten kommer det givetvis att efterhand anpassa sig till de predikotexter som nu gäller om att multikulturalism är bra och att man som icke-svensk är extra lämpad för höga befattningar beroende på att man antas bära på unika insikter som är nödvändiga för samhället.
Men även denna kursändring från näringslivet kommer givetvis att innebära att de dåliga företagen slås ut i sinom tid.
I långa loppet är det enda marknaden bryr sig om hur kompetent du är.
Men visst … i Sverige kan sådant komma att ta extra lång tid eftersom marknaden här knappast kan betecknas som fri.
Leave a Reply