Avlidna affärer: Gallerian i Solna Centrum har sedan länge lidit av det virus som orsakar butiksdöd … men i varje tom lokal uppenbarar sig efterhand alltid ändå en ny butik … och affärsidéerna ter sig mig alltmer märkliga.

Min favorit är nog en butik som öppnade förra veckan. Den saluför guldsmycken … men där kan man också sälja delar av sin egen guldreserv.

I skyltfönstret finns ett plakat som upplyser kunderna om den kanske något oväntade bredden i butikens utbud.

Man erbjuder också:

”Batteribyten” samt:

”Håltagning i öronen”.

Jag vet inte om detta är ett tecken på att ägaren inte får affärerna att gå runt enbart med guldhandeln eller om det är ett uttryck för att han är en sann renässansman som vill få användning för alla sina kompetenser.

….

Expertexport: Nu pågår kampanjer för att locka forskare från USA:s universitet till Sverige.

Men behövs det verkligen? 

Hur ska de få plats!?

Tänk på alla forskare som redan kommit hit i tiotusental de senaste tio åren; raketingenjörerna från Raqqa, biologerna från  Barawa, medicinarna från Miqdadiyah … och så vidare …

….

Rap-ridå: Det är en lite märklig text Sakine Madon levererar i DN till försvar för Yasins rätt framträda på scen.

Det är fult rimligt att kommuner som Umeå och Borlänge vägrar sponsra lokala festivaler där Yasin får framträda. Men kommunerna gör för lite … de har ju inte förbjudit Yasin att framträda i sin stad … och upplåter till och med mark och kommunala resurser gratis.

Även det stödet borde givetvis dras in … nu blir det hela mest en uppvisning i hur man som kommunalpolitiker försöker hålla sig väl med alla potentiella väljare; både dem som gärna ser att Yasin får vistelseförbud i den egna kommunen, och dem som vill att kommunen ska ge honom ett rejält kulturpris … för det är klart grabben ska kunna åka Audi mellan spelningarna.

För det är givetvis så att staten på alla sätt ska försöka hindra Yasin från att framträda … i alla sammanhang.

Det spelar ingen roll att Yasin anses ha avtjänat sitt straff – han är fortfarande en person som symboliserar gängkultur, och ointelligenta personers böjelser för sadistiskt våld. Var han än rör sig och var han än får en scen där han kan framträda kan hans obegripligt gnälliga texter och hans indolenta blick få mindre begåvade ungdomar att tro att slöhet, slapphet och skjutningar kantar vägen som leder till det goda livet.

Om Yasin verkligen brutit med det gängkriminella livet ska han givetvis visa det genom att helt dra sig tillbaka från offentligheten, lära sig ett hederligt jobb och genom att resten livet arbeta – som bilmekaniker, rörmokare eller elektriker – visa andra i förorterna hur man bör vara och verka … för att återgälda det land till vilket man fått tillträde.

Men … så sker ju inte … Yasin är fortfarande bärare av gängkulturen, han är bärare av idéen att det är de ”socioekonomiska strukturerna” som nödvändiggör att mindre begåvade ungdomar i förorten erbjuder sig att mörda mot betalning.

Kunde myndigheterna en gång få för sig att stänga ner Sverige på grund av ett influensavirus, så är det självklart att man nu ska stänga ner möjligheten att ge skattemedel till spridaren av ett skadligt mentalt virus.

….

Det folkutbyte som redan skett: Ännu en kolumn i DN om hur svårt det är att vara förälder i dagens samhälle … och att det skulle förklara de låga födelsetalen.

Men … rimligen måste det ha varit svårare att vara förälder under tiden mellan de båda världskrigen … en period då dessutom västvärlden sjönk ner i en djup ekonomisk kris.

Arbetstiderna var dessutom längre.

Men … fler barn föddes då.

Det skribenten inte förstår är att problemet är att det det moderna Sverige – det som växte fram efter 1945 och stod färdigt kring 1980 – hade skapat en ny sorts människa; formad av ständigt större offentlig sektor… osjälvständig, jag-svag, oförmögen till egna initiativ och tillknölad i ständiga sessioner av grupparbeten och möten där alla skulle känna sig sedda, och alla skulle få yttra sig …. hur oengagerade, ointresserade eller obegåvade de än var.

Så rent kulturellt skedde dess årtionden ett folkutbyte – kropparna var desamma, men mentaliten blev en annan.

Och människor med en sådan mentalitet sätter inga barn till världen.

….

Kretinkvot: En av mina gamla lärare i sociologi förklarade under en föreläsning att:

”Idiotkvoten i ett samhälle är alltid tio procent, och då har man räknat bort kretinerna och de debila. Så är det och så har det alltid varit, oavsett tid och rum.”

Jo, jag vet … det var länge sedan, och vare sig min gamle lärares språkbruk eller åsikter skulle väl passera i dagens samhälle. Ändå har jag aldrig någonsin haft skäl att ifrågasätta vare sig det ena eller andra.

Men … jag är nog nu beredd att överväga att han hade fel. 

Antalet idioter verkar faktiskt ha ökat. Avsevärt.

I dagens SvD läser jag en stort uppslagen om PDA – en nyuppfunnen diagnos där bokstavskombinationen står för Pathological Demand Avoidance.

Denna åkomma yttrar sig framförallt i att barn inte klarar av att krav ställs på dem; barnet blir missnöjt, frustrerat och kan drabbas av ångest när föräldern förklarar att barnet ska göra si eller så. 

Nu står vi därför inför ännu en grupp – som säkert kommer att växa i antal – som ska vårdas och medicineras på grund av att samhälle och kultur har förändrats.

Och det är väl självklart att idiotkvoten ökar i ett samhälle som uppmuntrar hjälplöshet, förvirring och kravlöshet.

….

Älgskad: Gil Scott–Heron hade fel när han sjöng:

”Revolution will not be televised”.

Svt:s ”Den stora älgvandringen” visar förvisso inte någon revolution … men den lockar tittare som kanske inte ens riktigt förstår att det är drömmen om ett helt annat Sverige, och att leva ett annat liv som fångar dras intresse. Och då krävs en drastisk förändring av de Sverige vi ser i dag.

Så visst. 

Möjligen hade väl Gil Scott-Heron alltså ändå rätt. Det är i sig inte en revolution vi ser … bara en föraning, en reflex på ytan av folkets undermedvetna.

….

Ekis inte äkta: Fascinerande! Kajsa Ekis Ekman – späckad av botox och silikon – skriver om en roman som handlar om någon som blir nazist av fåfänga.

Boris Benulic