Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 25 februari 2002 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?
Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
bokmalen@qln.nu
På 1960-talet var David Icke brittiskt fotbollsproffs. Därefter blev han populär sportkommentator på BBC, tills han fick sparken. Orsaken till avskedet var att han under en pratshow deklarerade att han var Jesus. Gud hade talat till Icke och berättat den lilla hemlisen. Förra gången en snickare — den här gången ett före detta fotbollsproffs. Något att tänka på för er som tycker att Tomas Brolins karriär tog en konstig vändning. Efter detta försvann Icke in i den stora glömskan, tills han återvände med böcker som gav honom miljoner läsare över hela världen. Icke hävdar att världen styrs av ättlingar till jätteödlor som kom till jorden för mycket länge sedan. Jätteödlorna kontrollerar FN, Världsbanken, IMF, EU och ett antal regeringar — och givetvis är USA:s president alltid en jätteödla. (Och jag som trodde George W. Bushs konstiga ögon berodde på att han rökt på för mycket när han låg på universitet.) Jätteödlornas mål är en världsregering som kontrollerar allt — globaliseringen och marknadsekonomins utbredning är reptilernas vapen för att nå världsherravälde.
När Icke kom till Kanada för en väl förberedd pr-turné hade den nordamerikanska vänstern förberett sig för ordentliga demonstrationer för att stoppa Icke, som hade föregåtts av ryktet att vara extremhöger och rasist. Alla räknade med rejäla sammandrabbningar — för nu talar vi om en vänster som härdats under kravallerna i Seattle. Men en av Ickes ledsagare ordnade ett möte med dem som skulle leda protesterna. På mötet plockade han fram skrifter av vänsterikonen Noam Chomsky, och på punkt efter punkt kunde han påvisa att Chomsky och Icke hade samma syn på världen. Det finns en jättelik konspiration kontrollerad av en liten klick politiker, bankirer och mediemoguler som vill kontrollera allt. Det enda som skiljer Icke och Chomsky är det där med ödlorna — men det var i grund och botten ingen stor sak, tyckte vänsterns representanter och demonstrationerna uteblev. Märkligt nog drog sig inte vänstermänniskorna undan för att grubbla — de borde tänkt ungefär så här: Hur kommer det sig att vi har samma världsbild som en patenterad tokskalle? Dessutom är det ju så att antiglobaliseringsrörelsen har samma sätt att se på världspolitiken som europeisk extremhöger, muslimska fundamentalister, och Ku Klux Klan. Det som skiljer är rasismen. Men i övrigt är man mot EU, FN, IMF och Världsbanken. Den vänster där jag fostrades — och som jag fortfarande tillhör — där fick man lära sig att det gällde att vara konkret. Ta Världsbanken och IMF som alltid angrips av antiglobalisterna. Men i många länder i tredje världen står de två organen för olika politik. Den som bekymrar sig för till exempel Etiopiens befolkning bör stödja Världsbanken mot IMF. Världsbanken har stöttat Etiopien när IMF försökt tvinga landet att sluta satsa på skolor och sjukvård. Så kan man gå igenom land för land. IMF och Världsbanken har mycket att säga till om i tredje världen och Östeuropa. Men rent konkret beror ståndpunkten i varje land på vem som skickas dit som respektive institutions representant. Ibland har IMF den mest medkännande hållningen till befolkningens problem — ibland Världsbanken.
Att angripa dem båda som lika onda, i stället för att mobilisera människor bakom den som har den bästa politiken, gör bara den som inte bryr sig. Den som leker politik. Problemet för antiglobaliseringsrörelsen är att den är fångad i samma konspirationstänkande som extremhögern, och lika litet som den har den någon förankring i verkligheten. Nästa gång antiglobalisterna har årsmöte i Sverige kan de ha det på Skansenakvariet, och bjuda in Icke som gästtalare. Chomsky är visst också på gång hit, så det hela kanske går att samordna.
Boris Benulic
Kommentar: Ett av de mest märkliga skiftena som skett när det gäller proteströrelser i västerlandet är att kampen mot globalisering som initierades av krafter som ansåg sig stå till vänster numera drivs av krafter som väl bäst kan betecknas som högernationella.
Det som ska föreställa vänster i dag driver istället de frågor som är globalisternas hjärtefrågor: öppna gränser och överstatlighet, medan den nationella högern gör allt för att säkra sitt lands gränser och sitt lands politiska oberoende och suveränitet.
Hur detta skifte kommit till stånd ska jag försöka förstå i kommande texter i andra sammanhang.
Leave a Reply