Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 19 november 1999 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?

Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
bokmalen@qln.nu

---

Jag är övertygad om att alla märkliga tävlingsprogram i tv inte har storpublik för att de är spännande. Miljoner tittar istället på dem för att få känna att de själva är intelligenta och lever spännande liv. För ingen betraktar väl ”Expedition: Robinson” som något som får nerverna att pirra?
Vuxna människor som tävlar i sådant som att gå på spång utan att tappa balansen? Ojojoj! En vandring längs med Götgatan till jobbet innehåller fler farliga moment. Och lyssna på samtalen. Det man diskuterar är hur hungrig man är, vädret och avföringens konsistens. Det låter som patienterna på en underbemannad långvårdsavdelning som försöker uppmuntra varandra.
När man sedan ber deltagarna beskriva sig själva säger de sådant som hör hemma i en kontaktannons i en damtidning på 50-talet: ”Jag tycker om allt som gör livet glatt.”
”Jakten på ökenguldet” innebär att vuxna människor gräver ned varandra i sand och skriker hysteriskt när de ser en spindel.

I ”Villa Medusa” fick ett gäng svenskar försöka klara sig utan pengar på en grekisk ö.
So what? Det är väl något som drabbar några tusen unga charterturister varje år ett par dagar innan hemfärd.
Själv har jag tvingats spela ett antal partier schack med en ambassadsekreterare i Budapest, bara för att ställa mig in och få ett lån så att jag kunde åka hem.
Inte gjorde någon tv om detta — fast det var en pärs.
Men, jag känner mig rätt säker på att efter detta få en inbjudan till ”Expedition: Robinson”. Där räcker det ju om man kan stå upprätt i motvind.

Boris Benulic

Kommentar: Det märkliga med tävlingsprogram av det här slaget är att de inte blivit våldsammare. Jag föreställde mig vid den tid då detta skrevs att i förlängningen skulle vi få se program som visade Rollerball-matcher eller någon form av Hunger Games.
Istället för att vi får televiserade gladiatorspel blir tävlingsmomenten mer och mer infantila, typ vem kan lirka fram flest snorkråkor ur sin egen näsa.
Jag vet inte ens om jag orkar se det som hoppfullt att utvecklingen inte gått mot tvekamp på liv och död.