Det har som vanligt vid den här tiden på året skrivits och pratats en massa om mordet på Olof Palme. Lite extra mycket i år eftersom det är fyra decennier sedan skotten på Sveavägen.

Mest tröttsamt är det med det stora antal personer som tjatar om alla gåtor och frågor som inte fått något svar trots att antalet sidor i utredningen för några år sedan passerade 500 000-strecket.

Det som förvånar mig är att så många fascineras av dessa gåtor och obesvarade frågor … de är ju så vardagliga. Det är inget storslaget och verkligt mystiskt förknippat med dem.

Tänk er istället att följande egentligen hände.
Den som mördade Olof Palme hade en bror.
Några månader innan mördaren slog till på Sveavägen 1986 ingrep mördarens bror och räddade livet på Olof Palmes son Mårten – han drog tillbaka Mårten just när denne var på väg att snubbla ut framför ett tunnelbanetåg.

Här har vi verkligen ett mystiskt sammanträffande … brodern till statsministerns mördare räddar statsministerns barn några få månader innan hans bror mördar statsministern.
Det är annat det än att Christer Pettersson setts lunka utanför biografen på Sveavägen, samtidigt som en okänd man talat i en walkie-talkie i närheten.

Men mitt tänkta exempel är förstås för otroligt.
Eller …
Begrunda då följande.
John Wilkes Booth mördar president Abraham Lincoln 14 april 1865.
Några månader dessförinnan – hösten 1864 – hade John Wilkes Booths bror Edwin räddat livet på Abraham Lincolns son Robert Todd – just som denne var på väg att hamna under ett tåg.

Edwin Booth och Robert Todd Lincoln insåg det märklig i detta först efter det att John Wilkes Booth mördat Abraham Lincoln.

Men … märkliga saker inträffar … och antagligen skulle man inte kunna få grepp om alla inblandade i sammansvärjningen mot Lincoln om man började försöka förstå sambandet mellan de två händelserna. För det finns inget samband annat än släktskapet.

Edwin var för övrigt en övertygad anhängare av Lincoln och stod på Nordstaternas sida i inbördeskriget. Det finns en staty föreställande Edwin i Gramercy Park i New York. Den uppfördes dock inte för att hylla honom för att han räddat Robert Todd utan som ett tecken på uppskattning av hans långa gärning som skådespelare – hans rolltolkningar i pjäser av Shakespeare gjorde honom till den främste i USA på området.

Edwins bror John Wilkes Booth var också skådespelare, men mindre känd och uppskattad än Edwin. De två hade dessutom en tredje bror som var skådespelare – och de tillhörde alla en känd teaterfamilj med skådespelare.

Om man skulle anta att historien upprepar sig så kanske man när det gäller Palme-mordet ska granska svenska skådespelar-klaner? Ekborgs borde vara intressanta … Skarsgård-klanen likaså … om det inte vore för åldern på barnen.
Fast … när jag tänker efter … är det inte lite märkligt att Stellan Skarsgård lämnade Sverige och inledde sin internationella karriär hösten 1986 … då påbörjades inspelningen av ”Varats olidliga lätthet”.

Stolligheter?
Absolut.
Och när det gäller politiska mord får man räkna med en synnerligen riklig förekomst av korkade konspirationsteorier.

Det märkliga är att de inte avtar med tiden … de tenderar istället att öka i antal.
Man kan dock tycka att mord på kända personer som skedde för 1000 år sedan vid det här laget borde vara utredda vad det gäller händelseförlopp, motiv, gärningsman och anstiftare.
Men inte …

Den historia som skrivs i dag har ofta knåpats ihop av personer som strävar efter att anpassa det som en gång skett så att det inte skaver med de politiskt korrekta uppfattningar som är påbjudna i dag.
Ett sådant exempel är Maja Hagermans förra året utkomna bok om Sankt Botvid och mordet på denne.

Men nu finns Roland Casselbrants bok ”Sankt Botvid & dubbelmordet” som reder ut begreppen om vad som egentligen hände då Botvid fick en yxa i skallen – och hur vi ser på den händelsen är viktigt för vår förståelse av Sveriges historia.