Den här texten publicerades första gången i tidningen Metro 8 november 2006 och är en del av samlingen Metro-texter i boken Ljus över landet.
Kommentarerna i slutet av varje text är en återblick till vad som hände egentligen. Var analysen fel? Blev det som artikelförfattaren gjorde gällande eller tog utvecklingen en annan – bättre, eller sämre – väg?
Vill du ha texterna samlade i den perfekta strand-, veranda- eller framför öppna spisen-utgåvan så finns den att beställa här:
https://aetatis.se/shop/ljus-over-landet/
Boken är också försedd med ett omfattande person- och sakregister med förklaringar; allt för att öka bokens användbarhet.
bokmalen@qln.nu

---

Den lille senige mannen såg ut som ett knippe nytjärade rep när han vandrade ned till stranden. Tiotusentals indier följde Mahatma Gandhi på hans vandring mot saltdammarna, och de såg nu hur han böjde sig ned och bröt loss en bit salt den 6 april 1930. Bara britter fick bryta salt. Gandhi hade vågat trotsa det mäktigaste imperiet i världen.
Mahatma Gandhis tankegång var ganska enkel. Häll sågspån i systemets bensintank och njut av de där märkliga ljuden från en motor som hostar till och lämnar detta jordelivet, för att hamna på ett skrotupplag där inte ens alkoholiserade värmlandsraggare letar efter reservdelar till sin gamla Pontiac.

Om vi är många som säger att vi föraktar landets lagstiftning och vår moral bjuder oss att bryta mot statens lagar och förordningar — då kommer systemet att kollapsa.
Om systemet ska dra alla dem som trotsar dess regler inför domstol, hur länge klarar då rättsväsen och fängelser av detta?
Det var så Martin Luther King tänkte när han organiserade sitt korståg mot orättfärdigheten, det var så Rosa Parks tänkte när hon vägrade att flytta sig från sin plats på bussen i Montgomery, Alabama 1955, för att de vita skulle få sätta sig. Hon tänkte: Jag flyttar inte på min svarta rumpa från de platser som är reserverade för vita stjärtar, för jag är trött efter tolv timmars arbete. Och om era bourbonfeta snutar släpar mig av bussen och låser in mig, så innebär det bara att ni i morgon får släpa i väg fem till och i övermorgon 50 till. Våra trötta rumpor är fler än era celler. Och vad gör ni sedan? Skjuter oss?

Därför blir jag beklämd när en del säger att deras skattefuskande är civil olydnad.
Det civila motståndets filosofi bygger på att vi är beredda att ta vårt straff — även om vi anser att straffet är orättfärdigt — för att vi inser att till slut måste staten ge upp och backa undan. Som den gjorde i Indien och USA.
Men de som smiter i dag i Sverige är bara ute efter att behålla litet mer pengar i den egna plånboken. Skrymtare och fariséer!
Vad vi behöver i Sverige är ett uppror mot skatter och avgifter — alla som betalar svart för tjänster och som struntar i avgifter och som undandrar staten skatt på andra sätt, måste öppet säga detta. Då kollapsar systemet.
Och då kan vi börja om.
Som vi sa på 70-talet, då det fanns en riktig vänster i Sverige: ”Kamrater, motståndaren är välorganiserad! Men det är rätt att göra uppror!”

+ Rwanda vill dra Frankrike inför internationell domstol för dess delaktighet i folkmordet på 800 000 tutsier.

– Svennis kanske ska träna FK Dynamo Kiev. Synd på ett så coolt lag med så häftig historia.

Boris Benulic

Kommentar: Jag finner det fortfarande märkligt att ingen vågat träda fram och göra sin vägran att betala skatt till en akt av civilt motstånd. Att argumentera för en sådan handlings rättfärdighet är ju enkelt. Man ska inte göda en slösaktig stat som dessutom inte fullgör sina grundläggande åtaganden och som också går till angrepp mot det civila samhällets grundvalar.
Varför hukar alla fortfarande för fogden?